- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiotredje årgången. 1924 /
665

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svensk lyrik. Av Sten Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svensk lyrik

det skulle i så fall vara Ossiannilsson. På
detta område är han en allroundman av
stora mått, som kan producera sig i
vilken genre som helst med samma
fenomenala lätthet och jonglerar med tekniska
svårigheter som en cirkusartist med sina
bollar. Det enda, han absolut inte kan,
är att prestera något nytt, något
individuellt.

Men det nya och individuella springer
ju alltid fram ur en färdig personlighets
fasta grund. Och den söker man förgäves
hos Harry Blomberg. Samma
hållningslös-het, som utmärker hans lyriska form,
återfinnes i hans sätt att flirta med idéer och
världsåskådningar. Han springer med
andan i halsen för att hinna ikapp
»utvecklingen», och han byter livssyn lika ofta
som Rothschild säges byta skjortor.
Vildmarkspoesin är inte modern längre — bort
med den, hit med religion i stället! Jaså,
duger inte heller religionen mera som
säsongartikel? Bort med den då och hit med
maskin- och betongpoesi och »modern
livskänsla», det lär ju vara det senaste! När
man tänker på vilka halsbrytande andliga
kullerbyttor Harry Blomberg hunnit med
under de sista fem åren, är det inte
underligt, ifall man inte känner sig hågad
för att ta hans förkunnelse riktigt på
allvar; därtill är man alltför övertygad om
att han nästa år skall förneka sina
nuvarande gudar, lätt och lekande och utan
själskval, och i stället ropa ut någon ny Allah
från en konstfull minaret av klingande
jamber och anapester.

Eljest kunde man tycka, att just den
maskinella poesin borde ha alla
förutsättningar att fängsla Harry Blomberg. I en
dikt skildrar han, hur han flyger över
landet i ett aeroplan; och detta är
obestridligen det slags Pegas, han helst kan tänkas
bestiga. Allt flyger förbi i svindlande fart,
motorn brusar och visslar, men hur rasande
farten än är, klickar aldrig en detalj i
maskineriet, allt löper lätt och väloljat. På
sätt och vis är det skada, att Blomberg
skall ha så lätt att sätta upp denna
svindlande takt; ty onekligen är han mest till
sin fördel, när han — som i »De ringa
ljusen» — inte låter motorn gå för fullt,
utan minskar gasen en smula. Kunde han
förmå sig att göra detta lite oftare, kunde
han kanske väcka ett djupare intresse än
han nu gör; för närvarande är man tyvärr

Fot. J. Wallgren. Motala.

Berit Spong.

huvudsakligen nyfiken på, från vilket håll
vinden skall råka blåsa i hans nästa bok.

Berit Spongs debutbok Högsal och
örtagård vimlar också den av reminiscenser.
Men dels stamma dessa egentligen bara
från två håll, från Karlfeldt och Österling,
vilket ju obestridligen tyder på ett visst
mått av individualitet i smaken, dels är
hon som sagt debutant. Och någon
verkligt självständig debut har man ju knappt
bevittnat utom Heidenstams — och han
var då redan bortåt trettio år och
dessutom ett stort geni, vilket av allt att döma
i båda fallen är mer än vad Berit Spong är.

Att hon är en icke obetydlig lyrisk talang
torde i alla fall vara säkert. Om man ser
bort från den formella osjälvständigheten,
som dock åtminstone på mig verkar
ganska störande, läser man hennes bok med
tämligen oblandat nöje. Där finns knappt
mer än en direkt misslyckad dikt,
»Flickan med den falska slanten»; eljest äro
hennes artistiska skicklighet och säkra
smak alldeles förvånande. Så stor är
hennes konstfärdighet dock icke, att den ej
i regel märks litet för väl — att man ej
under läsningen oupphörligt tänker på hur
skicklig hon är. Den stora lyrikens
absoluta självklarhet finns här inte; men det
vore ju också orimligt att begära. Hon är,

665

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:58:59 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1924/0725.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free