Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - 1720-talets Sverige. En krönika efter dansken Bircherods resejournal. Av Stig Olason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig OI as o n
Krogen. Gravyr av J. F. Martin efter teckning
av Per Hilleström.
och skövlat land han gör bekantskap
med. Överallt brist på folk, utom på
landsvägarna, där trasiga och lytta
karoliner bettla sig fram. Överallt stå
fattigbössor vid vägskälen. På hela vägen till
huvudstaden har han icke mött en enda
resande, och landet ger honom intryck
av en öken. »Aldting er Ugudeligt diurt
her og hver månd klager at her er ingen
penge.» Bondstugor och herrgårdar i
Östergötland och Södermanland ligga i
aska, och »de Svenske maae vel hereffter
sette i deres Litanie: Fra Russen bevar
os kiærre Herre Gud; dog de ere aldt
for modige til at bringe til slige tancker;
Thi u-anset aldt det, som de haver tabt
i denne krieg, saa prætenderer de dog
at have vel vundet: Een Officerer
svarede mig i dag, da jeg talte med ham
om dend materie, at kriegen häfde giort
dem til frie folck, da de tilforn kuns vare
slaver, han meente ved Kongens död,
som häfde giort forandring i Riget.» Med
andra ord befriat Sverige från enväldet.
I Södermanland ser han fruktansvärda
spår av en sjukdom, som han kallar en
»incurable svaghed» — syfilis.
Den 31 mars har sviten äntligen nått
Stockholm, och den stackars sekreteraren
får vila ut. Han sänder omedelbart sin
släkting hälsningar på ett par rader,
slutande med: »Et hie finis literarum
esto» — Och här är det slut med breven.
Lyckligtvis var han inte ordhållig.
Huvudstaden i det land, som under
mer än ett sekel hållit platsen som en
av Europas stormakter, befann sig vid
denna tidpunkt icke i ett skick som var
ägnat att imponera på främmande
visi-tatörer, i synnerhet om en av dem var
en så vaken och kritisk herre som
Lövenörns sekreterare. Bircherods första
intryck föranledde heller inte något
smickrande omdöme: »Nu er det 3 dage»,
skriver han, »at jeg har været her i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
