Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - 1720-talets Sverige. En krönika efter dansken Bircherods resejournal. Av Stig Olason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ij2o-talets Sverige
Framför Tessins stadshus på Söder. Ur Dahlbergs Suecia.
Bircherod tycks inte ha fått någon
hög tanke om prästerskapet. I Uppsala
residerar en ärkebiskop, men det är också
allt brevskrivaren vet om honom.
Prästerna och prostarna ha ej någon rang,
d. v. s. äga inte någon bestämd plats
vid officiella tillfällen bland stater och
kårer. De hade visserligen hos Karl den
tolfte anhållit om att få bli upptagna i
rangrullan, men kungen avfärdade dem
kort och gott med en hänvisning till
Pauli ord i Gal. 6: 6. Bland de andliga
har Bircherod inte funnit någon, som
gjort sig känd för lärdom eller andra
meriter: »Clericiet bekymrer sig og
lidet om lærdom, de affecterer alleene
eet Arons skiæg, jo större skiægen, jo
meere respect, ved lærdom vindes jo
icke meere.»
Bircherod berättar flera drastiska
historier om präster, bl. a. att det fanns
en präst, som ofta på predikstolen
bekräftade sina ord med en ed. En annan
präst hade en gång det infallet att, då
hovet var närvarande, börja sin predikan
med: »Kongen er fuld, Dronningen er
drucken, dend eene af Viisdom, jeg
erindrer mig icke, hvad qvaliteter hand
gav dend anden.»
Vår i senare tid så berömda
artighet mot utlänningar tycks det inte ha
varit så vidare bevänt med den tiden,
om man får tro Bircherod. Han erfar
detta personligen och beklagar sig i
följande ordalag: »I förstningen, da jeg
kom her til stædet, og gick ud for at
see mig om, da tenckte jeg, at det var
her, som paa andre stæder, og at een
fremmed häfde privilegium til at komme
ind over aldt, hvor noget var at see: jeg
nævnte mit navn, og hvem jeg var,
hvor jeg kotn, men dette formaaede
intet, nationens höfflighed er icke
med-föed, og jeg med forundring har seet
dend danske Secretaire maatte romme
pladsen for een Svensk mousqvet.»
Som väl uppfostrad kavaljer räcker
han dock en liten blomma åt den
svenska kvinnan, som han finner mera
hövlig än männen. Dock kan han inte
avhålla sig från att spetsa till
komplimangen: »De (kvinnorna) veed at titulere og
smiile af folck, og iblandt sig self at
giöre hinanden ære: her er eet Frue til
hver kiærling-navn, og en Viintappers
Hustroe, som feyer sin rendesteen, hun
tituleres Frue; men jeg kalder dem det
gierne, jeg er igien Herr Secretaire, hvor
er endnu dend danske, som giver mig
dette nafn?»
Den svenska titelsjukan synes ha
gamla anor. Bircherod anmärker, att
staden är översvämmad av grevar, men
det är få av dem, som äga ett grev-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
