- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofjärde årgången. 1925 /
36

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - J. A. G. Acke. Av Yngve Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yngve Be r g

Vallpojken (av Acke i regel kallad
Svärdsmannen), Vallflickan och Trollflickan
samt en grupp älvor. I taket
havsflickor, lekande med ålar.

Ackes sätt att arbeta var ytterst
karakteristiskt. När han fick en idé,
satte han den genast i verket utan
tvekan och funderande. »Man skall aldrig
tänka», brukade han säga. »Det göra
bara obegåvade människor». När han
lagt upp saken med fart, stannade han
ett ögonblick och granskade den. —
»Nej, det är fel. Nu har jag det: så här
skall det naturligtvis vara!» — Så
skrapade han bort och lade upp på nytt i
samma raska tempo och under ivrigt
argumenterande varför det måste vara
just så. Tills han plötsligt upptäckte
kardinalfelet: Nu visste han precis etc.
Så kunde han hålla på att göra om,
tills han fick det som han ville. Han
hade hela tiden låtit känslan avgöra och
följt sista impuls, den sista fattningen
var tillkommen på ett ögonblick och
hade hela spontaniteten av den sista
ingivelsen kvar. De tidigare försöken voro
borta och glömda, men färdigheten, som
genom dem förvärvats, hade kommit den
sista versionen till godo. Ingenting fick
vara svårt och ingenting var svårt. Hade
ett arbete kostat möda hade det förlorat
värdet: friskheten, skönheten, gracen.
Det var sitt kraftöverskott, sin
livsbeta-genhet Acke omsatte i sitt arbete, och
han höll starkt på att ali konst skall vara
lustbetonad. »Så jag målar, donna Bianca,
ty så roar mig att måla» är nog det enda
konstnärliga program Acke hade kunnat
göra till sitt. Sin egen litet självsvåldiga
formulering gav han det en gång då han
stod uppspetad på en ställning, sysselsatt
med en av maskerna i Galleriets
fönstersmygar: »Nu sätter jag dit en liten fluga
på näsan på honom. Det syns inte
nerifrån, men jag har så roligt av det själv.»

Trots sitt uttalade förakt för det

systematiska tänkandet hade Acke
funderat en hel del över livet och konsten,
och hade sina egna mycket självständiga
idéer om allt. Alldeles som han i sin
konst gav allting ur sin egen fantasis
synvinkel uppfattade han hela tillvaron
subjektivt och fantastiskt och såg endast
det han ville se. Det andra ljög han sig
på något vis ifrån, förnekade det med
don Quixotesk heroism. (På omslaget till
sina Osannolika historier har Acke låtit
sin trotsigt poserande skugga, kastad på
dörren, som står öppen mot det
ljungande ovädret, antaga don Quixotes skepnad.)
Ackes nobla och livsbejakande grundsyn
lyste alltid fram i hans samtal. De voro
liksom hans flesta och bästa verk
glänsande improvisationer, fulla av stundens
oväntade och geniala infall, och dolde
under yster och lekfull dåraktighet mycken
förnäm och hög visdom. Men ingenting
fick bli dogm; Acke avskydde system,
det som var fastlåst och stelnat i formler.
Han såg världen med ständigt nya och
friska ögon, hans känsla blev aldrig sliten,
den var levande och blommande, han
var alltid redo att låta sig betagas.

I den vackra och roliga boken
Osannolika historier försökte Acke i
»berättelser med avritade åthävor» fixera några
av sina litterära improvisationer. I
mästerverket En aladåb förtäljer han hur han med
stark fart åkt ned i en vindvak och
susar fram under den grova isen,
»bum-mande med skallen i taket som en broms
vid midsommar». Innan han kommer
upp igen hinner han bland annat glädja
sig över hur vackert det gröna ljuset
från vaken är och göra den betecknande
reflexionen: Det är inte många som ha
tid att glädja sig åt det som är vackert.

Acke gladde sig verkligen i alla
situationer åt det som är vackert. Livet lekte
för honom, och allt satte hans fantasi i
rörelse. Av en gärdesgård fick han
uppslaget till räckverket i sin atelier, och

36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1925/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free