Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kallimachos. Några randanteckningar till Wilamowitz-Moellendorffs nya bok. Av Ernst Nachmanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ei’nst Nachmanson
som inlagt de största förtjänsterna om
dessa nya fynds tolkning och tydning
intager Wilamowitz främsta platsen;
nämnas bör i första hand hans bägge
akademiavhandlingar Neues von
Kallimachos, 1912 och 1914.
De nya tillskotten ha självklart ökat
möjligheterna att rättvisare och mindre
ensidigt än förut, då endast hymnerna
och ett knippe epigram utgjorde grunden,
behandla Kallimachos och bestämma
hans plats i samtidens liv och diktning.
Häråt är den nya boken ägnad. Men
som redan titeln klart angiver, inskränker
den sig ingalunda till Kallimachos’ levnad
och verk. Med Kallimachos som central
gestalt analyseras den hellenistiska dikten
över huvud och hellenistisk dikt såsom
representativ och icke representativ för
epokens allmänna skaplynne. leke
representativ, ty alldeles oavsett att
poesien över huvud taget intager endast en
blygsam plats i den hellenistiska världen,
så synes den ofta nog fullständigt löst
från och oberoende av sin tid, framför
allt från politiken, från allt officiellt liv.
Världens öden bestämdes på den tiden
i konungarnas råd och avgjordes på
slagfälten av yrkesfältherrar med besoldade
härar; de stora andliga frågorna dryftade
filosofien. Av poesien önskar man i dessa
orosuppfyllda tider endast en
vederkvickelse, en avledare från världens buller
och bång. Och dock utgöra de stora
omvälvningarna på politikens område en
av förutsättningarna för att hellenistisk
dikt blev sådan den blev och särskild
från arkaisk och attisk. Därför är det
nödvändigt också för litteraturhistorikern
att teckna bakgrunden, de hellenistiska
staternas och städernas allmänna tillstånd
och utveckling.
Också för de hellenistiska staterna
gäller den satsen, att deras historia är
deras konungars. Män som Lysimachos
och Antiochos, personligheter som Ptole-
meerna i Egypten och deras kraftfulla
gemåler ha genom sina handlingar och
sina väsen bestämt händelsernas gång,
främst politiskt och socialt, men till viss
grad tillika litterärt. Stadsgrundare äro
de alla, liksom Alexander var. Och främst
bland städerna står det av den store
konungen själv grundade, av Ptolemeerna
utvidgade Alexandreia. Det blev icke
blott världshandelns centrum, utan också
diktens. Den nya diktens.
I äldre grekisk tid lyssnar hela folket
till visan och kören, som sjunges, till
dramat, som uppföres. Hellenistisk dikt
blir recitationspoesi och därmed snart
läspoesi. Lösta från musiken, bli de
gamla lyriska formerna blott sken och
dö bort. Vad som blir kvar, är
berättelse på vers, längre eller helst — »en
stor bok är ett stort ont» — kortare,
på hexameter eller distichon, någon gång
på iambiskt versmått. Samtidigt blir
dikten, liksom diktarna, mera
kosmopolitisk och mera lärd. Skalderna äro
forskare, som icke sjunga ur hjärtats djup,
icke sträva efter att vara sina
medborgares siare och ledare, utan snarare hylla
satsen om 1’art pour 1’art och därför
omsorgsfullt slipa och pretiöst ciselera
de dikter, med vilka de adressera sig,
icke till folkets stora flertal, utan till de
intellektuellas och vittras elit. Intet kan
heller väcka större tillfredsställelse och
skörda starkare bifall än att i diktens
form återge någon med möda framletad,
halvt avglömd episod i en guds liv och
med svårtydda anspelningar sätta läsarens
kunnighet på prov. Dessa filologskalder
tävla i att med föråldrade, halvt
oförstådda vokabler översålla sina svårtydda
dikter. Och dock ha de mången gång
skapat verkliga mästerverk, som alltjämt
kunna läsas med tjusning.
Tre skalder höja sig ur mängden:
Theokritos, idylldiktaren, »musernas
klingande stämma», som han nämner sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
