Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Olle Holmberg. Kritiker och essayist. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Holmberg;
o
Plato och Rousseau såsom icke hörande
till historien, skapad av Alexandrar och
Napoleoner, så anser jag mig inte ha någon
befogenhet att protestera, men önskar
endast rikta ett citat från samma ställe där
detta säges mot författaren själv, för att
erinra om något som han synes glömma:
»Er verkennt seinen Platz. Er gehört mit
seinen Grundsätzen und Programmen in
die Geschichte der Literatur, in keine
andere». Hans bok är en intellektuell
roman, för att använda Thomas Manns
träffande karakteristik, den kommer att
tillhöra den filosofiens och litteraturens
historia som han försmår.
Vad Holmberg uppskattar hos Spengler
är skriftställareegenskaperna, intelligensen,
kunskapsrikedomen, de djärva och
fantasifulla historiska kombinationerna, vad han
däremot omöjligt kan gilla är
rättsuppfattningen. »Right or wrong, my country», är en
berömd engelsk sentens, som passar lika
naturligt in i en politisk broschyr av
Spengler som den är otänkbar i Holmbergs mun.
Med den skillnad som Kant gör mellan
»det rättas» och »det verkligas» sfärer
räknar sig Spengler till den senare, medan
Holmberg hör till den förra. Vad som är
verkligt, det är med Chestertons ord »en
mans död och ett barns födelse, en mässa
och ett glas öl, ett draget svärd och en
plog i jorden», det är enligt Spengler det
primitiva livet eller blommande kulturer;
vad som är rätt är »sedlighet och
konsekvent tanke: Treue in Versprechen und
Wohlwollen aus Grundsatz», något som är
oberoende av individer, nationer och
kulturer. Sådan är Holmbergs egen
framställning i bokens sista uppsats om Kant, Mr
Greens vän, där han antyder sin egen
ställning mindre än han markerar den. Det
var ett av Kants få misstag i livet att tro
att mörker utestängde vägglöss, säger han,
ty han följer honom icke endast på de
filosofiska vägarna utan också på de
vardagliga. Han skriver om den Kant som
var en enkel köpmans vän, inte bara- för
att få en kvick rubrik på sin essay, utan
för att han håller på förnuftsfilosofen, som
icke tappat kontakten med verklighetens,
Mr Greens värld.
I denna skiftande värld är det
emellertid inte så lätt att välja mellan Spengler och
Kant, eller låt oss säga mellan Chesterton
och Shaw, vilka Holmberg ställer mot
varandra i en av bokens skickligast utförda
essayer. Chesterton är känslofull och
traditionell (på sitt vis), han är förälskad i
gemene mans seder och visdomar eller
fördomar, han är i stånd att med sin mest
förtrollande advokatyr försvara positivet,
som med sin slagdänga gläder kreti och
pleti, kolportageromanen, som förströr dem.
Shaw är förnuftig, böjd för doktriner; när
Chesterton förebrår honom för att han inte
ville vara med om Shakespearejubileet,
svarar han att han inte brukar fira sin egen
födelsedag och därför inte kan inse
nödvändigheten att fira Shakespeares. Men båda
äro kvicka, oemotsägligt om än icke alltid
oemotståndligt kvicka, den ene på ett
Fal-staff-mässigt sätt, den andre på ett torrt,
mer aristokratiskt. De äro på något sätt
besläktade, det lider intet tvivel; man kan
peka på ett sådant symptom som att
ingendera vinner en kvinnlig publik. Men de
äro också varandra så olika som en
katolik, av det livsgladare slaget, och en puritan.
När Olle Holmberg valt den förre till
sin essays föremål är det tydligen inte för
att han i principdebatten sällar sig ti 11 honom,
utan därför att livet pulserar så mycket
fylligare i hans författarskap. Holmberg själv
är inte doktrinär, utan ovanligt litet —
kanske alltför litet — böjd att markera
egna ståndpunkter eller åsikter. Där idéer
mötas kommer han med vaket intresse,
under alla omständigheter mån om att
stridsplatsen kommer att ligga i klart ljus. Men
han fängslas också av en värld som
fantasien skapat, såsom i Finlands folkliga epos
Kalevala, och där fantasi och spiritualitet
stämma möte, såsom hos schweizaren
Spit-teler, blir han på stunden ögon och öron. Han
fyller icke någon plats i ledet bland dagens
författare; där han tvärtom söker sig ut ur
leden har han förutsättningar att ge oss flera
så läs- och tänkvärda böcker som Litterärt.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
