Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Romarhandeln och runorna. Vår skriftkonsts ädla historia i nytt ljus. Av Arthur Nordén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arthur Norden
derna förstå vi, varför Jordanes till synes
med yttersta noggrannhet förtecknar de vid
kusten boende stammarna, ja hans
detaljkunskap är här så stor, att han uppräknar
folkgrupper i t. o. m. mindre
organisationsformer än häradet. Där övergångs-traden
Jylland—Själland träffar Skånes kust, alltså
vid Kullen, nämner han enligt von Friesens
säkerligen riktiga tolkning Luggudeborna
(,liothida) och nämner sedan från punkt till
punkt på kusten upp mot Göta älv:
Bjäre-bor (bcrgio), halländingarna i
Laholmstrakten (hallin), Himle-häradsborna (helmil),
Fjäreborna (fervir) och Örgrytingarna
(enu-greotingi).
Att den köpman, som lämnat dessa
uppgifter, varit en med landets
förhållanden förtrogen man framgår även av
Jordanes’ till synes så osannolika uppgift, att
dessa västkustbor bo i urholkade klippor
som vilda djur. Prof. von Friesen
uppmärksammar på att ännu i vår tid på
Hallandskusten förekommit enklare
boningshus t. ex. fiskarkojor, som ända till
takskägget nedgrävts i marken på så sätt, att
en gavel med utgången står fri. Härigenom
tillgodogör man sig under den relativt kotta
vintern jordvärmen, som här är betydlig,
då vi i dessa trakter finna den högsta
medeltemperaturen i vårt land, och spar
bränsle. Och under de heta sommardagarna
har man en behaglig inomhussvalka.
Det har alltid väckt undran att den
första stam på Sveriges ostkust, som
Jordanes nämner, är Tjustborna. Från Kullen
runt Skånes och Blekinges kuster nämner
Jordanes ingen folkstam. Den östliga
romar-handelns väg från baltiska kusten via
Gotland—Ölands norra udde ger förklaringen:
där denna trade träffar svenska fastlandet,
ligger Tjust. De omtvistade vagoth
uppfattar von Friesen synnerligen tilltalande
som Vik-östgötarna, folket »inter vica»
mellan Bråviken och Slätbaken, nuvarande
Vikbolandet, ett område som alltid
isärhållits från det övriga Östergötland. Därpå
följa svearna (suehans).
Det heruliska handelsväldet i
Syd-Jylland såsom runskriftens äldsta
spridningscentrum och den romerska handelns
förmedlande roll vid denna spridning — detta
är i stort det humanistiska resultatet av
prof. von Friesens märkliga undersökning.
De språkliga detaljundersökningar, bl. a.
över namnbeståndet i de äldsta
runinskrifterna, som stödja detta resultat, ligga
utanför ramen av en kort anmälan. Så mycket
må blott sägas, att prof. von Friesen givit
en språkligt fast basis för identifikationen
av ordet herul och runinskrifternas erilar.
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
