- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofjärde årgången. 1925 /
84

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Konstnärsliv i Stockholm. Ungdomsminnen av Anna Cramér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

A ti n a C r a m é r

dentligt roligt. Ett år bevistades festen
av Nils Forsberg med fru; det var just
vid den tiden då hans »En hjältes död»
utställdes i Blanchs konstsalong. Mycket
intressantvar att höra honom berätta minnen
från Paris’ belägring 1870—71, där han
kämpade med i ambulansens ädla värv, och
beskriva hur det kändes, när
kartesch-erna brakade omkring honom, medan han
på sin rygg släpade sårade ur elden.

En gång föredrogs av en ung herr
Palme till tonerna av ett positiv »Kulans
levnadsvisa» med bilder till. Visan var
skriven och illustrerad av den unga
målarinnan Signe Sohlman, som ägde lika
mycken humor och esprit som hon var
personligt intagande. »Solkula» hette
hon, hon lyste som en ros däruppe.

Det hände flera gånger att Malmström
vid dessa tillfällen ställde till ett lotteri
för sina gäster på en del av sina mäster-

liga akvareller, och jublet var
naturligtvis stormande.

Supén till festen kom från Hotel du
Nord: den helstekta grisen å fat och
med ett gyllene äpple i munnen, alla de
lustiga, ungkarlsaktiga smårätterna samt
alltid ett par väldiga äppelkakor, den
enda efterrätt varom Malmström hade
något medvetande. Och skåltalen, hur
dyrbara, vare sig det var professor Key
som höjde sin intagande stämma och
lockade oss alla till jublande skratt, eller
lektor Under eller Harald Wieselgren,
som på flödande improviserad vers
uttryckte sin och allas översvallande
tacksamhet och sympati till värden.

Många äro ej de som finnas kvar
sedan den tiden, men det slår ej fel att
en särskild värme höres i stämman, när
bland dem dessa vackra och originella
minnen komma på tal.

Sn ick ar gesällen.
Teckning av Victor Andrén.
Ur Palettskrap.

84

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1925/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free