Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Wladyslaw Reymont. Av Anton Karlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W la dy s la w Rey mont
Han ger sig inte heller tid att smälta
och sovra de mångfaldiga intryck som
strömma på honom. Han är liksom rädd
att låta dem bli nattståndna och serverar
dem friska från fat — det ger
visserligen åt hans arbeten liv och
omedelbarhet men det sker ofta på den
konstnärliga jämviktens bekostnad. Det myckna
heterogena stoffet överväldigar honom,
stort och smått tränges om första
platsen, han kan ej sammangjuta sitt rika
material till ett konstnärligt helt. Han
saknar sinne för dimensioner och
planmässighet, skildringen blir lätt diffus och
ibland ett kaos.
Endast ett av hans arbeten går fritt
från dessa anmärkningar: det stora
bondeeposet »Bönderna». Här är han
inte blott snabbfotografen utan den i
sitt ämne djupt inträngande konstnären.
Ty här rör han sig på ett område,
från vilket han äger icke blott ytliga,
i förbifarten uppsnappade intryck utan
en rik fond av skarpt inetsade
minnen ända från barnaåren. Här spränger
inte stoffets överväldigande massa
romanens ram utan hålles samman av en
fast och helgjuten komposition. Ty här
har han kunnat omsorgsfullt sovra och
bearbeta sitt material utan fruktan för
att det under tiden skulle förlora i
friskhet och blekna i färg; här gäller det en
ädel originalvara som inte behövt
serveras genast med risk att eljest bli fadd
utan som tålt vid och vunnit på en
långvarig och omsorgsfull lagrings- och
jäsningsprocess, innan den blev färdig
att skänkas i.
II.
I viss mån typisk för en god del av
Reymonts författarskap är hans 1894
publicerade debutarbete »Pilgrimsfärden
till Jasna Gora». Såsom f. d. novis vid
Czenstochowas kloster får han av en
tidskrift i uppdrag att deltaga i en av
de årliga stora vallfärderna dit, att blanda
sig i hopen, att studerade enkla, fromma
pilgrimer, som samlas från östan och
västan, och skildra det uråldriga
medeltida skådespelet. Han lyckas också ge
en färgrik och levande bild av den
brokiga hopen, en åskådlig snabbmålning
av vägens scenerier, en medryckande
skildring av den stora religiösa festens
yttre förlopp. Men där han försöker
vara något mer än en rent ytlig
iakttagare misslyckas han. Några konstkritiska
funderingar inför de små lantkyrkornas
målningar äro rent dilettantmässiga, en
intervju som han gör med en präst om
skilda teologiska spörsmål blottar en
häpnadsväckande religiös obildning. Och
än värre: han gör knappast ett försök
att penetrera vad som rör sig inom de
av den religiösa hypnosen gripna
massorna, deras själsliv förblir för honom
en sluten bok.
Scener från de himmelsvitt skilda
miljöer, som växelvis varit
huvudskådeplatserna för den unge Reymonts fiaskon,
bryta sig mot varandra i hans nästa
arbeten, romanerna »Skådespelerskan»
(1896) och »Jäsningsämnen» (1897).
Romanernas handling — en ung polsk
flickas kamp för livet i ett litet
stationssamhälles förslöande, automatiserande
atmosfär, hennes på desillusioner rika
liv bland ett kringresande teatersällskaps
glitterguld och intrigspel — är ytterst
mager och högst banal, hjältinnans
själshistoria endast ytligt skisserad. Vad som
intresserar är miljöskildringen. Särskilt
teaterlivets pittoreska värld, rik på
färger, låt vara ofta oäkta, full av
temperament, låt vara ofta uppstyltat, träder
bjärt och åskådligt fram för en; de
enskilda ansiktena och deras individuella
drag försvinna visserligen i hopen, men
hopen själv lever.
En miljöskildring av större mått och
större intresse är Reymonts nästa stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
