Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Wladyslaw Reymont. Av Anton Karlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton Kar I gr en
roman, »Det förlovade landet» (1898). Det
är här icke längre en åter och åter
genom-plöjd litterär allmänning utan en
litterärt jungfrulig mark han beträder. Det
är den moderna polska industrialismens
»förlovade land», den stora, i sitt slag
enastående industristaden Lodz,
skildringen gäller — ett stycke modernt
Amerika, plötsligt uppvuxet på tröskeln
till Orienten, en västerländsk
industrialism, kryddad med ryskt barbari, rysk
oordning och korruption, en materialism
som drivits till sin yttersta spets, ett
ar-betarproletariat, djupare sjunket än
annorstädes, sammansatt av okunniga polska
bönder och eländiga östjudar, en brokig
stam av exploatörer, bland vilka
lättsinniga polacker komma till korta inför
smarta tyskar och listiga judar.
En verkligt allsidig bild av staden
Lodz’ liv ger romanen, trots sin bredd,
ingalunda. Om författaren också för sina
läsare ut i fabrikerna och in i
arbetarhemmen, så ger han endast föga av
proletariatets liv och nästan alis intet av
dess psykologi. Av den moderna
arbetarrörelsen ser man mycket litet — det
är nästan obegripligt hur författaren
under en tid, då Polens arbetarklass
befann sig i våldsam jäsning, med
spänning följd av det övriga samhället,
kunnat skriva en stor roman med ämne
från Polens största arbetarstad utan att
komma in på stämningarna inom
proletariatet. Nu är det i stället den
storindustriella överklassens liv som utgör
romanens huvudtema — dess seder, dess
begrepp om rätt och orätt, dess oavlåtliga
kamp om miljonerna.
Kring denna kamp rör sig bokens
tunna intrig: den unge polske ingeniören
Borowieckis genom allehanda mycket litet
moraliska genvägar förkortade
språngmarsch fram till miljonärsställningen. Men
liksom nyss den unga skådespelerskans
öden så intar här Borowieckis historia en
rent sekundär plats i romanen;
huvudpersonen är staden Lodz’ rikemansvärld
som en levande enhet. För att ge en
allsidig bild av den presenterar författaren en
brokig skara av miljonärer och blivande
miljonärer, strebrar och skurkar,
världsdamer och demimonder, artister och
restauratorer — en personförteckning
skulle, enligt en kritikers beräkning,
upptaga inte mindre än 82 namn. Var för
sig ha dessa personer mycket litet att
säga läsaren; endast ett fåtal framstår
som verkligt levande gestalter. Men
samlade utgöra de dock ett ganska
effektfullt galleri, samfällt illustrerande
snikenheten, ruttenheten,
samvetslösheten, det moraliska förfallet inom den
miljö de tillhöra. Man ser inte träden
för skogens skull, men den får man till
gengäld en kraftig uppfattning av: en
vild, förvuxen skog, full av otuktade
snår och stinkande träsk, med snaror
och fånggropar vid varje steg och med
hotande bakhåll mellan trädstammarna.
Sitt tema har författaren nalkats som
konstnär, lockad av den färgrika tavlan,
icke som moralist, kallad att predika
bättring för detta moderna Sodom. Någon
gång faller han visserligen in i en
moraliserande ton, men den verkar oäkta och
litet övertygande. Detta intryck gör
särskilt romanens slutpoäng. Den
fullfjädrade skojaren Borowiecki blir till slut ett
slags tolstojan — en omvändelse som
väl endast är en eftergift •— man finner
i Reymonts författarskap flera —
gentemot den ibland ganska vassa kritik
som förebrått författaren hans amoraliska
läggning, kanske också ett offer åt en
nationalkänsla som kunde ta anstöt av
att se polacken satt i samma klass som
tyskar och judar.
III.
Från den moderna storstaden vänder
sig emellertid Reymont till den i medel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
