- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofjärde årgången. 1925 /
98

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Enleveringen. Av Paul Ernst. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En l ev er ing e n

A v Paul Ernst
Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

/–f9 EN A VL ÄG S EN DEL av

>■» / Spanien, under fjortonde
århundradet, uppväxte i ringa
villkor hos sina föräldrar i
ett sannskyldigt fästningstorn en rask
yngling, som vi vilja kalla Florio. Han
var nu i den ålder då han måste draga
ut i världen och skapa sin lycka. På
gården väntade redan den sadlade, ej
längre alltför unga hästen och hängde
tåligt med huvudet, till tidsfördriv då
och då nappande efter ett magert
grässtrå, som växte fram mellan de runda
kullerstenarna. Florio stod i resdräkt
framför sin fader, som sittande i en
stor länstol gav honom de sista goda
råden med på resan. Den gamle herrn
sade: »Tiderna hava försämrats. Det är
inte längre som det var i min ungdom.
Du är en diktare. Gott. På min tid
gjorde man sin vers, men det var mera
på lediga stunder. För övrigt förstod man
sin sak, man kunde hantera sin gångare
och bröt sin lans.» — »Men, fader»,
insköt Florio, »du har dock själv sagt,
att jag är en riktigt god krigare.» —
»Jag talar inte om dig, jag talar i
allmänhet», svarade fadern. »Du får väl se
hur långt du kommer med ditt diktande.
Huvudsaken i livet är att man lagar
så att man får någonting.» Här skrat-

tade Florio: »Men, fader, annars har du
alltid sagt: En av vår klass förblir vad
han är. Det är bara affärsmännen som
bli rika. Den förståndige mannen har
sitt svärd, vidare behöver han ingenting,
med det tjänar han sin konung.» Den
gamle sade: »Det säger jag nu också.
Och det är sant. Nå, du får väl se.
Du är en präktig pojke, du har förstånd
också, du är redan klokare än jag. Kom
hit så att jag får välsigna dig.»

Den gamle mannens ögon voro
fuktiga, utför ynglingens kinder runnö två
tårar. Han knäböjde, och fadern lade
sina händer på hans huvud: »Förbliv
god. Herren, vår Gud, bevare dig, så
att du alltid håller din ära obefläckad.
Allt annat är bisak.» Han omfamnade
sonen och kysste honom på pannan.
Ynglingen sprang upp och tryckte sin
mor till sitt hjärta, hon hade hela tiden
stått tyst vid deras sida. Så stormade
han snyftande ur rummet.

Florio ville skapa sin lycka i Madrid.
Men han ville också erövra berömmelse
genom diktverk. Han ansåg det
självfallet att man förenade dessa båda saker.
Den plats, där man enligt gammal hävd
gjorde sin lycka, var hovet. Med seg
ihärdighet hade han tillkämpat sig en
plats i konungens antichambre, där han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:25:01 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1925/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free