Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Karl Johan till Karl XV. Några böcker, anmälda av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nordensvan
ningen av en stockholmsk
genomsnittsvåning på den tiden och skildringen av
fru Johansons uppköpsvandring i staden —
den ger en hel adresskalender över bodar
av olika art och kan sidoställas med
liknande stockholmska tillbakablickar av Claes
Lundin. På den tiden voro bodarna öppna
till nio på kvällen, deras upplysta fönster
bidrogo i betydlig mån till gatornas
trevnad — lägg märke till bazarens strålande
eklärering i Billmarks Norrbrobild i
vinterkvällsstämning! På den tiden bodde
bodbiträdena i vindskammare i principalernas
ägande hus och räknades till familjen.
Gamla stockholmare känna sig urgamla,
när de påminnas om, att de levat i dessa
idylliska tider.
Man bugar sig för fru Linders goda
minne för detaljer. Att hon kan räkna upp
de kondisar, som funnos i urtiden, är
mindre att undra på. Men hon minns även
det hon själv kallar »kroglivet», fastän
studier på detta område ej torde ha ingått
i fru Hammarstedts uppfostringsprogram.
Stockholmskaféerna omtalar hon som
gemytliga och hemtrevliga ställen, och hon
har bevarat minnet av Berns’ sexor på
bricka, som jämte mycket annat smått och
gott hade plats för två små karaffer, som
buro inskrifterna Pomerans och Renadt i
gulrött (vilket färgminne!). Hon upplyser
därtill sena tiders barn om, att »en liten
tuting kostade 25 öre».
Boken utfylles av ett slutkapitel på ett
hundratal sidor, som gör skäl för rubriken
»ett och annat om vartannat». Det gör
närmast intryck av en tömd låda notiser
och tidningsklipp, belysta av gamla
fotografier och av teckningar till dagens
händelser ur Ny illustrerad tidning. Man får
läsa om Karl XV, om hans resor till Norge,
om kungliga likförevisningar, om kung
Oskars kröning, om Helga de la Brache —
som behandlas vida mera ingående och
misstroget av Hallendorff —, om mord och
eldsvådor, skarpskytterörelsen, tysk-franska
kriget m. m., helt flyktiga notiser. Bland
annat omnämnes katolska kyrkans »brand i
slutet av 60-talet» — i själva verket brann
kyrkan aldrig, men väl rasade dess torn
1866. En och annan detalj överraskar,
exempelvis blir man påmind om A. O.
Wallenbergs varningar för
järnvägsanläggningar, ett fullkomligt onödigt, opraktiskt
och oklokt påhitt i ett land så glest
befolkat som Sverige.
Var 70-talets Stockholm en idyll, som ej
upprördes över hövan av oroande »frågor»,
så blev 80-talet som bekant
samhällsproblemens glanstid. Fru Linder har i en
föregående bok skildrat »Sällskapsliv i
Stockholm under 80- och 90-talen»,
huvudsakligen inom huvudstadens litterära och
socialpolitiskt intresserade kretsar. Det var den
tiden då kvinnofrågan var brännande och
då det agiterades, diskuterades och
debatterades för och emot. Luften var full av frågor
som krävde lösning, föreningar bildades
— bland dem var dräktreformföreningen,
som åstadkom reformdräkten, ett nytt mod
till de gamla, lika kortlivat som dessa —,
och då hölls »salong» av litet var, som
112
V akt p a råde n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
