Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Prins Eugen. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kla s Få hr æ s
Det gamla slottet. Oljemålning. iSpj.
ännu icke för världen yppat sin
hemlighet. Men den galliskt förvägna profilen
låter oss ana, att den förtegne ynglingen
redan drömmer om att från pindens
höjder röva en grönskande lager.
Någon tvekan om vilken motivkrets
han skulle välja, synes aldrig ha
förelegat. Redan i sin tidigaste ungdom kände
han sig dragen till naturen, som han
uppfattade kanske lika mycket i egenskap av
poet som av målare, kanske lika mycket i
en allmän stämning som i en tydlig färgbild.
Denna poetiska syn på konsten hade
just icke någon god miljö i det
naturalistiska 8o-talet med dess torra exakthet
vid återgivandet av verkligheten.
Sannolikt kände sig därför prins Eugen vid
inträdet på sin bana rätt ensam i sin
uppfattning. Bland fransmännen
beundrade han mer än andra Corot, vars på
en gång svala och luftiga konst kom
hans ideal nära. Bland svenskar kände
han sig troligen närmast i släkt med
Ekström, som vid denna tid bryggde sina
i konstnärslaget uppskattade solparfymer.
Och på något längre håll väl även med
Wahlberg.
A andra sidan mötte han realismen på
gemensam grund i den okonstlade
ärligheten av sin blick på naturen. Utan några
eftergifter åt en mondän elegans eller
oäkta sentimentalitet återgav han vad han
såg och djupast kände med en omutlig
redbarhet, från vilken han under sitt
konstnärsskap aldrig avvek.
Från dessa förutsättningar utvecklar
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
