Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Prins Eugen. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prins Eugen
sig hans konst med ingången av 90-talet
till en början långsamt och liksom
sökande. Med novisens kyskhet i känslan
förenar sig nybegynnarens ängslighet i
detaljens återgivande.
Typisk för denna tid är en intagande
vårbild, där en björkstam tecknar sig mot
en av sippor snöstänkt terräng, sluttande
ned mot en grönblå insjövik. I
förbigående sagt ett första prov på konstnärens
förmåga att träffa kärnan av ett
stämningsmotiv. Från samma år (1891)
härrör också en aftonstämning, där en
halväten måne trånfullt speglas i ett snipigt
vatten med en blekgrå lilafärg.
Men detta första stadium av konstnärens
utveckling varar icke länge. Med en
mognande teknik växer sj älvförtroendet. Blodet
jäser starkare i den tjugosjuårige
konstnärens ådror. Och när samtidigt
naturalismens övergång till en mera lyriskt
dekorativ riktning förebådas med klang i luften
och en besvärjande åkallan av den till profet
i den germanska konstvärlden upphöjde
Böcklin, så kastar sig prinsen, frigjord från
den motström som dittills hämmat honom,
med full élan in i den nya rörelsen.
Endast så låter sig den högsommar i
hans konst förklaras, som, avlösande den
första vårperioden, nu med en
överraskande djärvhet och rikedom inträder.
Under inflytande av Heidenstams
herre-gårdsdyrkan skapas år 1893 »Det gamla
slottet» med dess röda tegeltak, under
vilket den gulgrå muren framblickar
väderbiten, medan upp mot den blå himmeln
violetta moln rulla sina tumuli, häftigt
som åskan i en fredlig dal.
Från denna som ett offerbål i prins
Eugens konst flammande bild för oss
den ofullbordade »Vårsol på ängen» in
i en vekt svärmande atmosfär av ett
något danskt, kanske också florentinskt
tycke. Under det Antecknade grenverket
breder sig ängen ödmjukt ut, girigt
uppsugande det bleka men yppiga solflödet,
som i den slingrande ån glimmar till som
en ädel metall uti degeln.
Vårsol på ängen. Kolteckning. 1 8 9 ‡.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
