Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Prins Eugen. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prins Eugen
Vägar i Friesens park. T e m p e r a rn å Inin g. ipoj.
Tillhör kammarherre Rudolf Ahlsell.
Då prins Eugen dessutom för
fullständigandet av sin även i stafflikonsten
dominerande färgtriad förutom violett för
vattnet och vieil’or för murytorna
behövde en tredje färg, grönt, så valde
han att se stadsbilden genom ett glest
galler av knotiga stammar och mäktiga
blad. Färgackordet är skönt, passar
förträffligt till kolonnerna, och effekten,
utifrån galleriets södersida sett, är glansfull.
Men skalan är något för kraftigt tilltagen,
de i skissens mosaikmaner tremulerande
valörerna ha i fresken stelnat, och
besökaren som inträder mellan pelarna
kommer motivet alltför nära.
I konflikt med konstnärens kärlek till
det svenska landskapet låg det i hans
blod en ständig dragning mot söder.
Han hade som nämnt redan på 8o-talet
gjort en orientalisk resa. Och från och
med 90-talet lever han som en mellan
Stockholm och Italien ambulerande
flyttfågel.
Vad han älskar är kanske icke så
mycket museerna, där Poussin intresserar
honom mera än Tizian. Det är Italiens
undersköna landskap och dess sol som
lockar och drager.
Under nittiotalet håller han vänligen
till i Florens och målar där på
mellanstunderna mellan dekorativa studier
landskapsskisser från stadens omgivning.
Prov härpå gav utställningen i den s. k.
»Blå villan», som på konstnären synes
ha utövat en fascinerande inverkan, och
som han avbildat i en blomljuvt
dallrande ton. Ej mindre utsökt i valören
är en akvarell av Monte Oliveto, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
