Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Littré haft betydelsen »prata strunt» men
har i den meningen utgått ur språket. Även
uttrycket conter des fleurettes = säga
komplimanger och angenäma saker ligger nära
flirten. Naturligtvis får verbet olika nationell
betoning alltefter det land, där det idkas.
Måhända är kulmen av den torrhet ordet
alltid har med sig nådd i U. S. A., ej
minst att döma efter Hopwoods pjes.
Det egentligen roliga i stycket är fru
Ester Sahlin som Mrs. Dodo. Hon hade
något så jublande självuppfyllt, en sådan
trosvisshet att alltid göra rätt, att man brast
i skratt bara hon öppnade munnen.
Viktigheten är den egenskap som brukar vara
farligast för varmare känslor. Men hos fru
Sahlin som Mrs. Dodo hände det
underbara, att hon blev mera tilldragande ju
viktigare hon blev. Hon flirtade som hon
andades och så länge hon andades. Det
är egendomligt att man skall behöva så
mycken intelligens, humor och kvickhet
som fru Sahlin förfogar över för att rätt
kunna ge den groteska intigheten och
självbeundran som Dodo hade. Särskilt minnes
man det glada kvitter varmed hon i
slutscenen började lägga an på den advokat,
som tillkallats för att hjälpa maken vid den
sedan inhiberade skilsmässan.
Utan vidare förstudier i det kommande
programmet men, som Livius säger, »av
en händelse eller genom de odödliga
gudarnas ingripande», befann jag mig med
två personer på Vasateatern, då Bulldoggen,
äventyrspjes av H. C. MacNeile, hade sin
premiär. Då kapten Dicks, bulldoggens,
annons i Times lästes upp, öppnades mina
ögon, och jag påminde mig, att jag för tre
år sedan just med samma två personer i
London sett Bulldoggen spelad av den
londonske hjärtekrossaren Gerald du Maurier,
son till Punchs eleganstecknare på
1880-talet, George du Maurier. Inför en till största
delen högelegant publik och under det mest
entusiastiska bifall uppfördes stycket på
Wyndhams Theatre med den mest utsökta
iscensättning och de elegantaste herrar, en
Nick Carterpjes, som börjar med att en
engelsk officer, vilken »tycker att freden är
ohjälpligt ledsam», önskar fä något
uppiggande, må vara något brottsligt, »crime
no objection». Stycket slutar med att det
internationella förbrytarband, som utom
169
Tollie Zellman som Dulcie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
