Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Scen ur Thisbe.
högre regionerna uppstigna dotter till en
korpral. Sutton Vane nändes kanske ej göra
henne till verklig lady. Hon spelades av
fru Gull Natorp, och man är tacksam för
att hon lika mycket som hennes antipod
Mrs. Midget—Emy Raymond-Albiin, en
debut, kunde ge så mycket av äkthet. Men
om, som nyss sades, i stort sett alla de
uppträdande hade något att giva, måste man
dock särskilt framhålla fru Alice Eklund
som den unga flickan. Hennes Ann skall
höra till mina vackraste minnen. Med en
renhet och en styrka i känslan, vartill jag
ej nu kan påminna mig något motstycke
från scenen, ropade hon stilla och gripande
ur hela sin varelses djup efter Henry, som
plötsligen försvann.
Man kände, då man hörde henne, ’att
den rätta bönen har krafter, som övergå
vad vi med förståndet kunna fatta. Hennes
bön för Henry —• en bra trevlig ung man
också som död i Håkan Westergrens gestalt
— var så full av innerlighet, att man blev
säker om bönhörelse och förstod, att de
bägge återbördades till livet. Det är fråga,
om pjesen skulle ha vunnit på en mycket
kort sista tablå. Förslagsvis: Anns rum,
fönstret sönderslaget, biltut från gatan,
Henry reser sig upp i soffan och tittar åt
sängen. Ett par sekunder efter lyfter Ann
på huvudet och bägge se på varandra utan
att säga något. Ridå.
Nyligen var en norsk eller dansk teolog
här i Stockholm. Han framhöll som ett
fel, att prästerna ej klarare och tydligare
berätta för människorna, hur man skall få
det efter döden. Ja, det borde de, som
veta det, verkligen göra. Det har funderats
mycket över saken sen Memphis-perioden
och före också. Sutton Vane, engelsk
författare och skådespelare, har även försökt
det och icke utan framgång.
Men ett bra materialistiskt sätt att se på
den andliga fortvaron har i alla fall
författaren till detta skådespel. Kroppens
uppståndelse, om vilken skriften talar, tycks här
ske så omedelbart, att de pärlhalsband och
rutiga kavajkostymer, om vilka man trodde
att arvingarna just nu höllo på att gräla, följde
med på färden över dödsfloden. Var det
spökjumpers, som damerna hade på sig?
En lustig Comedia vid namn Tisbe var
verkligen mycket lustigare än jag trodde,
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
