Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kallimachos’ femte hymn. Pallas’ bad. Översättning av Elof Hellquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kallimachos’ femte hymn
Bringen ej myrra, akeiska mör, och ej alabaster
(lyssna, förnimmer jag ej navarnas gnisslande ljud?).
Bringen Athene ej myrra, o mör, och ej alabaster:
blandade salvor och slikt älskar den höga ju ej.
Spegel I räcken ej heller, ty fager och vän är hon alltid;
så var hon även den gång Phrygiern fällde sin dom:
ej henne brydde den glänsande bronsen, ej heller hon sänkte
20 blicken i Simois’ djup, speglande klart som kristall.
Hera ej heller. Dock Kypris ej skydde den klara metallen;
ofta hon ordnade om lockarnas skimrande svall.
Pallas i stället, sen två gånger sextio resor hon ilat
(som vid Evrotas’ strand Kastor och Pollux, de två
strålande stjärnor), behändigt sig smorde med oljor, helt enkla;
i hennes heliga lund alla de alstrats en gång.
Ljuvt hennes kind då av purpur blev stänkt, och snarligt den glödde
fagert som morgonens ros, skarlakansfärgad granat.
Alltså: oljan av manlig oliv mån I bringa Athene,
3° sådan som sed är bland män smörja i lockarna in.
Gen henne också en gyllene kam, att hon håret må reda,
sedan hon oljat och smort flätor, som glänsa som guld.
Pallas, o kom! Se Akestors söners jungfruliga döttrar
vänta, Athene, dig nu, dessa du älskar så ömt.
Skåda, dig bringas därvid den sköld Diomedes förvärvat
— så var Argivernas sed redan i flyktade dar,
så som Evmedes dem lärt, den präst, som du gynnat och älskat,
mannen, som flydde en gång bort med din heliga bild.
Då han förmärkt att hans folk honom ämnade nesa och ofärd,
4° önskade se honom död, grep ditt palladium han,
bragte till Kreions skrovliga branter det sedan och ställde
så på de höjder det ned, som efter dig fått sitt namn.
Kom, guldhjälmade, städer fördärvande höga gudinna,
du som åt sköldarnas dån, hästarnas gnäggningar gläds.
Vattenbärare, ej mån I doppa i dag edra krukor,
dricken från källan i dag, Argos, men icke från ån.
Till Physadeia, till Danaos’ barn, Amymone, den klara,
bären i dag era krus, alla I tjänande mör.
Blandande vattnet med blommor och guld skall Inachos komma
5° ned från sitt lantliga berg, komma att bringa åt dig,
Pallas, ett stärkande bad. Men pelasgiska männer, er vakten,
att mot er vilja ej ens henne, den höga, I sen.
Den som stadsskyddarinnan får skåda, då kroppen hon blottat,
aldrig han mera skall se Argos, sitt fädernesland.
Pallas Athene, gudinna, o kom! Jag vill tala till dessa.
Sagan är dock icke min, andra förtalt den en gång.
14 — Ord och Bild, 34X årg. 20Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
