Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Heliga veckan i Malaga. Av Mildred Thorburn Busck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mildred Thorburn Busck
tystnad. I den sörjande gudamoderns
ögon läses en mystik, som är släkt med
Astartes, där hon i Syriens nätter, följd
av den extatiska hopen, irrade för att
återfinna Adonis’ spår. Och den kristna
gudinnan, som inför vårens nyväckta liv
begråter sin döde son, återkallar i
minnet Egyptens sol-riter, Isis’ och Osiris’
heliga mysterier.
Till efter midnatt drager procession
efter procession genom de människofyllda
gatorna, genom stadens enda
storstads-mässiga stråkväg, den av pretentiösa
butiker och klubbar kantade Calle
Mar-ques de Larios, förbi den av
världshavens jättar frekventerade hamnen, vilken
med sina tidsenliga kajer och moderna
lossningsanordningar knappast längre gör
skäl för benämningen »Malagas
vin-dränkta redd», och upp igenom de
vind-lande gränderna, där de vitkalkade
husen med balkonger översvämmade av
blodröda pelargonier och utbyggda
fönster, slutna med konstmässiga trägaller,
ännu äga stämningen obruten kvar från
morernas tid. Kanske når någon av dem
ända upp till det gamla kastellet på
klippan, där en gång Islams fana vajade,
och under vars krenelerade murar
zigenarna slagit upp sina primitiva
bopålar, bildande en säregen stat i staten,
igenkännliga genom sitt tagelliknande
hår, sin rovfågelsprofil och sina magra,
seniga lemmar bland dessa andra
söderns barn, svarthåriga och mörkhyade
liksom de.
De två kvällarna som följa utgöra en
fortsatt stegring av den förstas effekter.
Allt rikare ordensdräkter, allt dyrbarare
juveler, allt tätare människoskaror. —
Enstaka episoder spela in i stämningen.
En ung bondpojke vill bringa Madonnan
sin hyllning. Med lyftat pekfinger,
liksom tillhållande henne att ej taga fel på
person och med ögonen ivrigt, nästan
strängt fästa på hennes sköna anlete,
avskjuter han i högsta diskant sin mot
hennes hjärta riktade pil:
»— Maria du är liksom rosen,
dina kinder ha nejlikans färg.»
Efter välförrättat värv drager han sig
stolt tillbaka, medan madonnan, med ett
vemodigt leende mitt i sin smärta, tyckes
nådigt upptaga dessa smickrande ord.
Andra »saetas» häntyda på de möten
Maria upplever på sin väg till korset,
fromma trösteord ägnade henne av Maria
Magdalena och lärjungarna.
En gång, då tåget som sedvanligt
stannar i ett gathörn, ljuder ur ett mörkt
rum i översta våningen en stämma
vittnande om hög musikalisk kultur och.
vars gripande toner åhöras under andlös
tystnad.
Långfredagen når stämningen sin
kulmen. Under dagens lopp ha alla goda
katoliker vallfärdat till Calvarieberget
utanför staden för att med sina tankar
och böner ledsaga Frälsaren vid de olika
stationerna på korsets väg. Aven
kyrkorna besökas flitigt, och aldrig ser
spanjorskan mer spansk ut än denna dag, då
hon med den högt uppfästa, ofta
släkt-ärvda, svarta mantillan över de mörka
lockarna och med ögon som blixtra i
kapp med jet-ornamenten på den svarta
klädningen, på högklackade
sammets-eller sidenskor trippar bort till någon De
Profundis eller stilla mässa.
Redan i skymningen kommer den
förnämsta av alla heliga veckans
processioner •—■ den som betecknar passionens
slut och Kristi gravläggning —, tidigt
nog för att även barn och åldringar skola
kunna njuta av den. I spetsen rida
romerska soldater i ganska tidsenlig
utstyrsel, unga kavalleriofficerare på
ståtliga andalusiska hästar, med konstgjorda
panterfällar som ersättning för den
moderna sadeln. Fore och efter den med
lysande metallornament och strutsfjäders-
278"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
