Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Hjalmar Branting. Hans betydelse för Sverige i utlandet. Av Fritz Henriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Branting
synpunkt i samband med spörsmålet om
vårt lands anslutning till
Genève-proto-kollet med därav följande militära
förpliktelser för Sverige. Han skrev då:
»Det synes mig uppenbart, att
sanktionskriget, om det kan omgärdas med tillräckliga
garantier för att alltid motsvara meningen
därmed, snarare får karaktären av ett
rättsförfarande än av ett krig sådant vi nu känna det
mellan olika stater. Ett sanktionskrig måste
således ur ideellt fredsvänliga synpunkter närmast
likställas med försvarsåtgärder, som kunna bli
nödvändiga för vidmakthållande av en
rättsordning, och där det våld som kräves i detta
syfte har en långt starkare etisk grundval än
ett vanligt krig. Huruvida alla
samvetsbetänkligheter mot deltagande i sådant krig därmed
bli undanröjda, därom vågar jag icke uttala mig,
då jag icke själv kan finna efter min moraliska
uppfattning sådana samvetsbetänkligheter
grundade ens då det gäller ett vanligt krig till
värnande av eget fäderneslands rätt och
självständighet. Uppenbart är, att den nya ordningen
i alla händelser skulle innebära ett mycket
stort framsteg ur etisk synpunkt, alltjämt
förutsatt att riskerna för missbrukande av
sanktionskrigen för sådana syften, till vilka de icke borde
ifrågakomma, kunna så elimineras, att de bli
praktiskt betydelselösa.»
Slutligen skall jag beträffande
Brantings ställning och verksamhet i Folkens
förbund tillåta mig anföra vad
presidenten Marks von Wurtemberg vid hans
död skrev i en Stockholmstidning:
»Under de många år jag kunnat på nära håll
följa Hjalmar Brantings verksamhet på det
utrikespolitiska området och särskilt hans
gärning inom Nationernas förbund har jag haft
rikt tillfälle att konstatera, huru mycket hans
ord vägt i de rådslag, där man i allmänhet
faster mindre vikt vid synpunkter, som
framföras av småstatsrepresentanter. I viss mån
torde detta förhållande hava berott på den
ställning han kommit att intaga inom den
internationella arbetarrörelsen. Häri ligger dock icke hela
förklaringen. Den är att söka även i de
personliga egenskaper, som han under dessa
rådslag lade i dagen, och i den respekt som
dylika egenskaper efter hand utlösa. Det har stått
klart för alla, att denne man aldrig skulle kunna
inom förbundet tala ett annat språk än det som
enligt hans uppfattning var rättens, billighetens
och humanitetens. Han har, såsom en av hans
kolleger inom förbundets råd en gång yttrade
till mig, varit rådets samvete. Skall någon fråga
framhållas, där hans roll varit särskilt
betydande, så ligger det närmast att tänka på
Korfuepisoden. Om Nationernas förbund utan att lida
obotlig skada genomgick den svåra kris, som
denna episod medförde, så ligger, så vitt jag
kan bedöma, förtjänsten i väsentlig grad hos
den som då i rådet representerade vårt land.
Efter min mening hade han — det vill jag ej
här fördölja — det felet att i internationella
förhållanden allt för lätt tro folken om gott och
att underskatta betydelsen av framträdande
mel-lanfolkliga intressemotsatser. Därav betingades
den ljusa syn på Europas närmaste framtid,
varåt han på senaste tiden gav uttryck. Låg
häri ett fel, så var detta emellertid i varje fall
förknippat med de ljusa sidorna av hans
personlighet och såsom sådant snarast ägnat att
väcka sympati. Huru som helst har hans
arbete ute i världen varit till gagn för
mänskligheten och till heder för hans land.»
I huru högt anseende Branting stod
såsom representant för Sverige utåt,
vilken bemärkt ställning han intog i de
främmande folkens ögon, visas nogsamt av
de sympatiyttringar och hyllningar som
från regeringar, statsmän och andra
bemärkta personer vid budet om hans död
strömmade in från hela världen. Och
redogörelserna för hans liv, uttalandena
om hans betydelsefulla verksamhet i alla
länders press ånge den breda grundval
på vilken hans anseende vilade. Dessa
uttalanden fortfara att strömma in från
långt avlägsna trakter. Sällan om
någonsin har väl en svensk man varit föremål
för ett så världsomfattande intresse.
Värdesättningen har varit den mest
berömmande, utom i en liten del av den tyska
pressen och i debolsjevistiska tidningarna.
Med Brantings bortgång har Sverige
icke längre samma inflytande i folkens
rådslag. Det är en förlust som kommer
att märkas mera allt efter som tiden lider.
Det är en stor nationell förlust. För sent
skola säkerligen många inse huru stor
den är.
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
