Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Reselitteratur. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
gripes vid läsningen av glädje över att
det i klagovisornas och gnatets värld ändå
när allt kommer omkring finns så mycket
förträffligt kvar. Han är till och med nästan
idel solsken mot holländarna; men det är
nästan att gå för långt; de ha drabbats av
så mycket av denna världens goda och njuta
det under så illa dold självbelåtenhet, att
de gärna kunde fått svälja några beska piller
ovanpå fägnaden. Det är sant att de
producerat målare och amiraler på sin tid,
men det var endast i yrvakenheten, när
spanjorerna med mycket besvär lyckats
skaka liv i dem; sedan gingo de åter in i
Nirvana bland sina kryddor och sin blomkål.
Förmodligen representera de den
materialistiska historieuppfattningens slutgiltiga
mänsklighet. Det finns ett franskt
aritmetiskt problem, citerat i Folklynnen:
alldenstund det behövs tre holländare för att
förstå en kvickhet, hur många åtgå då för
att tillverka en? —- Genom vilka
underbara hjälpmedel lyckades Carl G. Laurin
göra sig förstådd i ett sådant land?
Sven Hedins Från Peking till Moskva
och Albert Engströms Moskoviter behandla
ryska intryck från hösten 1923. Hedins
bok sönderfaller i två skarpt skilda hälfter,
den första handlande om den resa som
titeln omnämner, den andra skildrande Moskva
och förhållandena där. Man kunde önska
att boken varit skriven baklänges, så att
bolschevikerna kommit först och man efteråt
fått de asiatiska skildringarna som renande
styrkedryck. Som det nu är, faller man
handlöst ned i Moskva, där atmosfären
trots allt är en smula tjock. Hedin besjälas
av de bästa motiv i sin strävan att säga
något mänskligt om de förekommande
herrarna i Kreml, men intrycket av primär
ruskighet blir oförminskat kvar. Alldenstund
Hedin inte bara är människovän utan också
har politiska intressen och ideal, invecklas
hans val av ståndpunkt; en del synbara
självmotsägelser förklaras därav, att han
betraktar vissa fenomen såsom realpolitiker, andra
såsom moralist. Den ryska imperialismen
anser han såsom en orubblig naturlag, den
franska och engelska avlocka honom utbrott
av ursinne. Vi få t. ex. höra, att »sedan 150
år ha ett par av jordens högst stående raser,
kineser och hinduer, lidit under
européernas översitteri och vinningslystnad» o. s. v.
— vilket rent bokstavligt sett må vara
3
sant men likväl med minst lika stor
sanning kunde vändas helt om, åtminstone
för hinduernas vidkommande; deras tillstånd
innan de engelska förtryckarna kommo, på
den tiden då de hade påhälsningar av
Mahmud av Gazna, Timur och Nadir Shah,
oräknade andra att förtiga, kan knappt ha
varit avundsvärt, — men återkommer
tilläventyrs, när deras principiella vänner i
Moskva hinna göra visit. Känsloläget till
bolschevikerna blir på samma sätt
vacklandet antingen äro de odugliga
charlataner, lika löjliga som sina doktriner; i så.
fall förstöra de landet, låta folket svälta
och dö bort samt åstadkomma endast kaos;
som svensk patriot kan man då gratulera
dem till geschäftet och önska dem god
fortsättning. Eller också lyckas de trots allt
åstadkomma någon sorts reda: då får man
som människovän bedöma dem därefter
men som svensk anse dem farliga. I det
hela lutar dr. Hedin åt den senare
åsikten: det är inte längre så farligt med
hungersnöden, de vansinnigare
programpunkterna övergivas, säkerheten och ordningen
tilltar. I Moskva påstås gatusäkerheten vara
större än i London. Vetenskapen
blomstrar: man träder i specialkommitté för att
begrunda den Kurskska magnetiska
anomalien och författar betänkanden »Om
åtgärder för främjande av den schäckiga
häst-aveln i Bokhara». Allt detta är naturligtvis
sant och glädjande; likväl får man ta
hänsyn till att myndigheterna bemödade
sig om att göra det hela så tilltalande som
möjligt för den illustre gästen och att
tavlan därigenom kan ha erhållit en nyans av
ensidighet. Kommissarierna i Kreml visade
sig vara trevliga och vänliga samt i
besittning av vidsträckta intressen; men det
hör väl närmast till yrket. Skurkar och
bedragare måste ha ett vinnande sätt och
en glatt yta, — hur skulle de annars kunna
komma någon vart? Skälmarnas gudinna
uppvaktas sannolikt i Ryssland som
annorstädes fortfarande med ungefär samma
önskemål, som när hon på Horatii tid under
namnet Laverna anropades av Suburas tjuvar:
Pulchra Laverna,
da mihi fallere, da recto sanctoque videri;
noctem peccatis et fraudibus objice nubem.
Sköna Laverna,
lär mig att händigt bedra! Gör min uppsyn from
och gemytlig!
Dölj i en natt mitt svek och betäck med ett moln
mina illdåd!
8~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
