Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ett operaspelår. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett op er asp e lår
Både med hänsyn till det hopade
materialet och därför att jag ej ursprungligen
varit inriktad på uppdraget att skriva denna
översikt, kunna åtskilliga operahändelser
endast nämnas med några konstaterande
ord. Av Wagner ha »Tannhäuser» och
»Ringen» — den senare med Armas
Jär-nefelt ej blott som dirigent, utan även som
regissör samt med delvis nya dekorationer —
givits i nyinstuderat skick; åtminstone den
enda föreställning härav, »Ragnarök», som
jag kunde bevista, beredde fortfarande en
stark upplevelse. Andra »cyklar», som
Operan endast alltför ofta, med försvagande
av detta begrepps attraktiva festkaraktär
anordnat, ha varit en Mozartserie och en
»svensk vecka». Jämte en repris av »Vita
frun» kunna omtalas gästspel av Karin
Branzell och Julia Claussen, den senare
bl. a. som »Orfeus». En tysk gäst, Frida
Leider, har bl. a. i några Wagnerpartier
lovordats för sin sångkonst. Liksom förut
Ebon Strandin har också Göta Ljungberg
blivit omdebatterad för sin
Carmen-fram-ställning. Framåtsträvande yngre förmågor,
som med viss vitsordad framgång framträtt
i nya uppgifter, ha bl. a. varit Folke
Andersson som Wilhelm Meister i »Mignon»
och Brita Hertzberg som Mimi i
»Bohéme».
* *
Samtidigt med det att vederbörande
strävat efter att förnya repertoaren, har
utfästelsen att underkasta de stående
repertoaroperorna en grundlig musikalisk och
scenisk revision börjat infrias. Till det som
kan uppföras på spelårets kreditsida hör
avgjort den under våren företagna
insce-neringen av några verdi-operor jämte den
med en premiär jämförliga reprisen av
»Falstaff». Lägges härtill att vi på
operakonsert fått förnya bekantskapen med
samme mästares Requiem, kan man säga
att här visats ett tvärsnitt genom det ännu
livskraftiga av Verdis produktion. Ja, även
ett verk som Rigoletto tillåter sig alltjämt
förete ganska kraftiga livstecken, ehuru vi
inte ännu stå inför den konstnärligt
luttrade Verdi. I samtliga de verk,
»Rigoletto», »Trubaduren» och »Traviata», som
med något av en naturkrafts våldsamhet
utslungades åren 185 1 — 53, finns en kärna
av bestående värde, även om den
inkapslats i teatraliskt dubiösa utanverk. I
»Rigoletto» representeras det mänskligt äkta
329
Giuseppe Verdi. Oljemålning av Giov anni B o Idini.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
