Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ett operaspelår. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman G lim s t e d t
och musikdramatiskt motsatsrika elementet
ju av titelpartiet, den i sin kärlek till
dottern tragiske hovnarren, medan övriga roller,
dottern knappast undantagen, äro tillskurna
efter schablon. Men sångligt gynnade äro
•de alla, och sångkonstnärer bejaka Verdi,
här såsom alltid. Av viiken högdramatisk
verkan en Rigoletto-framställning, främst
i tredje aktens scener med hovmännen och
dottern, kan bli med en verklig
karaktärs-framställare, har hos oss senast Baklanoff
särskilt övertygande visat. En aning om,
hur även ett för många nordiska öron
trivialt italienskt melos kan laddas med
lidelse och verka tändande genom röstprakt
och en inte mindre italiensk impetuositet i
föredraget, gav Battistini i den avslutande
strettan i nyssnämnda akt: vilket för vår
breddgrad sällsynt jubel väckte inte detta
finalnummers furiöst framslungade
»vendettas-hot, som till och med måste
bisseras! Beträffande den från Victor Hugo
hämtade kolportageromantiken framkallar
den hos en nutida åskådare mer ett le-
ende än någon rysning, men även i sista
aktens gräsligheter, där dock icke saknas
pittoreskt fängslande poänger, lyser upp
ett så genipräglat nummer som kvartetten
med dess pregnant särhållande karakteristik
av de fyra sjungande personerna.
Den Rigoletto jag nu hörde var Richter,
som här ej fått riktigt grepp på sin
uppgift, bl. a. ej fått bukt med
ansiktsmimi-ken, och vilkens stämma lät ansträngd i
partiets lyriska höjdlägen. Josef Herou lär
senare med större framgång ha axlat
narrkåpan. Välkända prestationer äro Greta
Södermans Gilda och Stockmans hertig,
till det yttre en välmotiverad Don
Juankopia. I det hela tedde sig stycket
uppfriskat genom det mer genomarbetade
samspelet och de nya dekorationerna, av vilka
den sista aktens månbelysta stormlandskap
ägde äktromantisk prägel.
Mästerverket Aida, höjdpunkten av den
traditionellt italienska operan, där
oförminskad melodisk inspiration ingått förbund
med en i både orkestralt och sångdrama-
330
Dekoration till Aida, 2: a aktens 2: a tablå (triumfscenen).
Skiss av Ragnar Ostberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
