Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Modern tysk berättarkonst. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modern ty s k berättarkonst
i Sibirien och Kina återvänder till sin maka
och sin son. De två ha fört ett idealt
lyckligt samliv, men ha de icke förändrat
sig, liksom hela livet revolutionerats? Hos
båda två har utbildat sig en känsla av
obeskrivlig ångest, som trevar efter ord och
uttryck och till att börja med undertryckes
av makans underbara gåva att kunna le
och skratta, medan man knappast anar
vad som försiggår i hennes inre. Hon har
under väntans år funnit en uppgift, hon
arbetar av alla krafter i en furstinnas tjänst,
som skapat en barnens stad, där alla
mottas som lida nöd och som stödjes av en
stor religiös rörelse. Denna furstinna är en
av de få adliga människor som blivit kvar
i Europa, och hon utövar det starkaste
inflytande på alla som komma i hennes
närhet. På detta vis har Fabers maka, Martina,
så helt och hållet gått upp i sin mission,
att hennes krafter inte räcka till för maken.
Faber återigen har under sex långa år
inte rört en kvinna, inte tänkt på någon
annan än Martina, men är ur stånd att finna
den rätta vägen till henne, ehuru han så
småningom förutser att han inte kan pocka
på de förlorade årens rätt. Intet under att
han gripes av varma känslor för den vackra
och fina dam, som blivit
husföreståndarinna i hans hem, Fides, och att de under
en Martinas resa med furstinnan tala om
för varandra sina livsöden och närma sig
varandra. Den som dock djupast förstår,
att de icke få skrida vidare på denna
farliga väg, är Fides själv, som i sin
förtvivlan flyr till furstinnan för att ha ett stöd i
den svåra kampen.
Martina återvänder och anar hela
sammanhanget utan att kunna eller våga gripa
in i händelsernas gång. Då kallas Faber
för första gången till furstinnan, och så
stor är denna kvinnas makt, att han,
inspirerad av hennes blotta närvaro, finner
den enda möjliga lösningen: han vill
frivilligt bege sig i väg från sitt hem och
vänta på den stund, då Martina åter kallar
honom tillbaka för att leva med honom
som hans verkliga maka. Och Martina
brister i romanens sista scen ut i gråt och
skratt på en gång, då hennes starka
instinkt genast säger henne att det är
lösningen för dem alla.
Vad som griper en så djupt i denna
framställning av ett typiskt fall är den höga
andliga nivån, på vilken alla dessa män-
Jak o b Wassermann.
niskor röra sig, utan att därför de
fruktansvärda djupen är dem främmande, ja Faber
snuddar vid sin egen undergång men hålles
uppe av något osynligt och outrotligt, som
är hans eget odefinierbara väsen och som
ensamt förklarar hans samhörighet med
Martina, en osedvanligt fullgången
kvinnogestalt, för vilken det filantropiska arbetet
i grund och botten är främmande, men just
därför så oerhört fordrande, att hon icke
utan vidare kan vända om. Wassermann,
som alltid varit en stor psykolog men
upprepade gånger valt ämnen av alltför
sensationell och ovanlig art, har denna gång
helt och hållet förandligat allt vad yttre
handling heter och ändå skrivit en roman
så full av spänning, att man läser den
andlös och med en stigande beundran för
författarens gåvor. Faber är en
verklighetsroman, men av symbolisk innebörd.
Men den tyska epiken har icke blott på
tidsdiktens område producerat verk av stort
värde utan även på det gebiet som av
nordiska berättare med förkärlek och med
ovanlig framgång odlats, nämligen den
historiska dikten. Medan den äldre
generationens förnämsta utövare av denna genre
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
