Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Modern tysk berättarkonst. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl David Marcus
Jos ef Po nten.
med säte i Amerika, som har till uppgift
att rädda vilsekomna existenser och i stor
stil framställa en ny människoras!
Man bör jämföra Frank Thiess’ utopi,
som naturligtvis av författaren alis inte
skildras med beundran utan blott som en
sista utväg, med vad den nobla furstinnan
i Wassermanns sista roman skapar, för att
förstå skillnaden i de båda romanernas
hela anläggning. Frank Thiess, som är den
yngre av de två, ser vida mer brutalt på
sin samtid än Wassermann. Bådas
människoframställningar äro lika sanna, blott att
Frank Thiess valt det avskräckande
exemplet. Vilken fruktansvärd skildring av den
människotyp, som är världens mest
anskrämliga och som fått det odödliga namnet
Schieber! Huru skall denna krets av
eroto-maner, svindlare, penningjägare, för vilka
varje människa blott är ett
utnyttnings-objekt, kunna övervinnas? Uet är att
hoppas att en begåvning av Frank Thiess’ mått
försöker att ge ett svar på denna fråga i sin
nästa roman. Der Leibhaftige är en i sitt
slag fulländad roman, och om Thiess
ställvis i sina verk erinrar om Dostojevski kan
det även bero därpå, att han härstammar
från Balticum och således uppvuxit i en
sfär som är den slaviska närmare.
Det förefaller som om den unga
generationens förnämsta representanter snarast
anknyta till den realistiska traditionen i
tysk diktning. Det finns givetvis en hel
skara som odlar den kortare novellen och
icke utan framgång. I den österrikiska
litteraturen, som här blott flyktigt nämnes, är
väl fortfarande Stefan Zweig den
elegantaste novellisten, i den tyska dikten har
Josef Ponten framträtt med ett antal
noveller, vilka väckt berättigad
uppmärksamhet. Han utmärker sig för ett ovanligt
manligt grepp på sina motiv, han bygger
arkitektoniskt och skriver med ett dramatiskt
temperament, som gått i skola hos Heinrich
von Kleist. Han är rhenländare och
förfogar över en sinnlighet, som ofta nog
blomstrar upp i hans bästa noveller, men
han inskränker sig ingalunda till blott
erotiska motiv utan förmår att i smärre
noveller som Der Gletscher och Die Uhr von
Gold ge en världsbild i miniatyr. Då han
tillika är geolog av facket, ser han ofta de
mänskliga förvecklingarna i förbindelse med
jordens formationer.
Om man vill söka att definiera det som
karakteriserar den nya generationen i stort
sett, vilket alltid är en vansklig sak, kunde
man måhända säga, att den i högre grad
än den som var modern i går — den
expressionistiska — arbetar med instinkt och
enkelhet. Det är betecknande för denna
till-friskningsprocess att icke längre Dostojevski
eller internationella världsförbättrare äro
dess faddrar utan snarast Knut Hamsun,
som utövat ett stort inflytande som epiker
och poet över huvud. Det har naturligtvis
alis icke varit denna uppsats’ mening att
lämna en fullständig överblick över den
episka litteratur som skrives inom detta
stora folk. Mycket har måst lämnas åt sidan.
Det gäller inte blott den hembygdsdiktning
som fortfarande frodas utan även den
viktiga stamdiktning som bland annat odlas
i Schweiz och som erfordrar ett särskilt
kapitel. Vad jag här åstadkommit är blott
en kontur.
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
