- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofjärde årgången. 1925 /
394

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Borgholms slott under de sista trehundra åren. Av Ernst E. Areen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ernst E. Ar een

återstoden av Borgholms slott uppgick i
lågor den 14 okt. 1806.

Genom vittnesförhören vid det urtima
ting, som med anledning av eldsvådan
hölls på brandplatsen den 4 nov. s. å.,
utröntes, att katastrofen förorsakats
genom att gnistor från en trasig
skorstenspipa på norra flygelns vind antänt det
fnösktorra spåntaket, varefter elden
gynnad av stark nordostlig blåst med rasande
fart spritt sig till angränsande delar.

Denna i betraktande av byggnadens
förfallna skick så naturliga och för
vederbörande myndigheter också fullt
tillfredsställande förklaring blev emellertid icke
godtagen av den kringboende
befolkningen. Beskäftiga tungor satte kort efter
branden i omlopp ett smygande rykte,
att elden blivit anlagd på tillskyndan av
den myndige kungsgårdsarrendatorn,
vilken härigenom velat utplåna alla
påtagliga bevis för de skadegörelser och
materialstölder, vartill han under närmast
föregående år skulle gjort sig skyldig.
Närmaste anledningen till detta rykte
var utan tvivel vissa uttalanden av de
vid Adlersparres företag inom slottet
anställda arbetarna angående
bortförandet av allehanda byggnadsmaterial från
de förstörda flyglarna och tornen, samt
de av norra flygelns inredning till
fabrikslokaler betingade åtgärderna. Att
Adlersparre ej blott ägde full laglig rätt att
förfoga över inom slottet befintligt
byggnadsmaterial, utan även var förpliktad
att verkställa ombyggnaden av norra
flygeln i nyssnämnda syfte, hade ortens
befolkning säkerligen ingen kännedom
om. Det är nämligen föga troligt, att
denne högdragne och självrådige man
skulle hava nedlåtit sig att underrätta
sina statare och daglönare om innehållet
eller ens existensen av den
överenskommelse, som träffats mellan Kungl. Maj:t
och honom rörande Borgholms slott.
Menige man betraktade därför hans åt-

göranden på slottet allenast som ett
utslag av oblyg tilltagsenhet och krass
vinningslystnad samt trodde fullt och
fast att »plundringarna», om de i tid
kommit till höga överhetens kännedom,
skulle hava ådragit förövaren ett strängt
och’ rättvist straff, som han emellertid
nu genom mordbranden lyckades undgå.

Även om Adlersparre skulle kunnat
tänkas i stånd till en så grov ogärning
som mordbrand ■— ett antagande som
klart och tydligt vederlägges av hans
förtjänstfulla och i medborgerligt
hänseende fullständigt oförvitliga
levnadsbana —, så fanns ej den ringaste
anledning för honom att genom ett dylikt
brott vedervåga hela sin framtid blott
för att undvika en officiell inspektion
av sina inom slottet vidtagna åtgärder.
Ty om också en i laga ordning
företagen besiktning av slottet ådagalagt, att
han uppenbart överskridit den vidsträckta
befogenhet, kontraktet tillförsäkrade
honom, kunde detta enligt samma kontrakt
till ingen annan åtgärd föranleda, än att
Kungl. Maj:t förklarade honom
dispositionsrätten över slottet förlustig.
Slottsbranden tillskyndade dessutom
Adlersparre en kännbar ekonomisk förlust,
därigenom att hans inom slottet
befintliga fabriksinventarier och lager
förstördes, varjämte han berövades varje utsikt
att skörda någon vinst av sina under
en följd av år med möda och kostnad
förberedda industrianläggningar.

Förklaringen till att den hemska
beskyllningen trots sin uppenbara
orimlig-lighet kunde vinna tilltro, torde framför
allt böra sökas i den stora allmänhetens
benägenhet att låta sitt omdöme
bestämmas mera av känslostämningar än av
förnuftsskäl. Trots sin obestridliga och
på många områden högt vitsordade
duglighet lyckades nämligen Adlersparre
aldrig vinna ölänningarnas sympati,
sannolikt huvudsakligen på grund av sitt häf-

394

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1925/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free