Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Borgholms slott under de sista trehundra åren. Av Ernst E. Areen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst E. Ar een
liga grunden till Adlersparres åtgöranden
på slottet okunniga arbetares »på
begäran» utfärdade intyg äga som juridiskt
bevismaterial, framgår bäst därav att
han visligen aktade sig att begagna dem
för en formlig anmälan till myndigheterna.
Den rättegång som härav blivit följden
skulle nämligen otvivelaktigt icke
allenast skaffat Adlersparre full moralisk
upprättelse, utan även medfört ytterst
obehagliga konsekvenser för angivaren.
Som argument för det smygande förtalet,
som skickligt förstod att hålla sig utom
räckhåll för lagens arm, lämpade sig de
försåtligt formulerade intygen däremot
förträffligt. Säkerligen var också den på
detta och liknande sätt upphetsade
folkstämningen en tungt vägande orsak till,
att Adlersparre efter en tid fann sin
ställning som provinsens administrativa
överhuvud ohållbar och därför den 8 nov.
1821 inlämnade sin avskedsansökan, som
s. å. i synnerligen hedrande ordalag
beviljades.
Långt därefter (1877) blevo de av
Wahlberg insamlade anklagelseskrifterna
offentliggjorda av den framstående
historikern lektor Alfred Gustaf Ahlqvist,
bördig från Oland. Ahlqvist ställde sig
visserligen tveksam gentemot intygens
beviskraft, men enär det för bedömandet
av deras rätta värde utslagsgivande
dokumentet, överenskommelsen mellan Kungl.
Maj:t och Adlersparre rörande
dispositionsrätten till Borgholms slott, var
honom obekant, blevo hans uttalanden
svävande och problemets kärnpunkt
obesvarad. Mindre nogräknade skriftställare
hava därför sedermera använt sig av
Ahlqvists auktoritet, då det gällt att
giva det traditionella mordbrandsryktet
sken av trovärdighet. Sedan kontraktet
mellan Adlersparre och kronan i våra
dagar dragits inför offentligheten, får
man väl hoppas, att detta lömska rykte,
som i mer än hundra år kastat sin mörka
skugga på en högt förtjänt mans namn,
äntligen fått nådestöten, och att Ölands
befolkning sent omsider skall lära sig att
högakta minnet av Axel Adlersparre för
hans oegennyttiga och betydelsefulla
insats i landskapets näringsliv och
administration under en brydsam
nydaningsperiod, som tarvade både klart huvud,
ärlig vilja och fast hand.
De femtio år som förflöto närmast
efter branden, bilda den utan gensägelse
sorgligaste epoken i Borgholms slotts
växlingsrika historia. Enär myndigheterna
ej brydde sig om att ägna ruinen någon
tillsyn eller att ens genom fridlysning
skydda den mot åverkan, började
grann-samhällets befolkning inom kort att
hänsynslöst exploatera densamma för sina
privata behov. Arrendatorerna på den
närbelägna kungsgården togo sig för att
odla säd och rotfrukter på därtill
lämpliga platser innanför vallarna och släppte
sina kreatur i bet på borggården. Allt
av värde, som branden icke mäktat
förstöra, skulpterade kalkstensspisar, slipad
golvsten, metallföremål m. m., blev så
småningom helt fräckt bortfört av den
kringboende allmogen, utan att
kronobetjäningen sökte hindra plundringarna
eller befordra tjuvarna till laga näpst.
Ännu i dag kan man vid bondgårdarna
i trakten påträffa minnen från dessa
rövartåg, t. ex. ornerade
arkitekturfragment som på ett ofta synnerligen
omotiverat sätt sitta inmurade i boningshusens
eller ladugårdarnas väggar.
Dessutom blev ruinen, öppen och
tillgänglig för alla som den var, en särde-
1 Att döma av enstaka praktmöbler, stycken
av gyllenläder m. m., som för en del år sedan
av intresserade personer anträffats och inköpts
här och var på Ölandsbygden, tyckas de sista
resterna av möblemanget i de kungliga rummen
på slottet redan före branden ha försvunnit
därifrån, tydligen också på oärligt vis.
396
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
