Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Legionen. Av Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEGIONEN
Av HUGO GYLLANDER
I vapenglans, vid tubors klang,
med trots och hot i tonen,
nu tågar ut, nu drager bort
den Tolfte legionen.
Den fyllt sitt värv: den slagit hårt
ett stysint folk till jorden —
Nu drar den bort, nu tågar den
från palmers land mot norden.
Beredd att packa sina tält
och bryta sina vallar,
att lyda blint och utan knot,
när Cæsars vilja kallar.
I den bor ännu oförkränkt
den gamla romaranden.
Och genom den kan Roma stolt
befalla över landen.
Ty »folk», »senat» — och allt vad förr
i Staden härskat haver —
de äro nu blott tomma ord,
blott ruttna namn-kadaver.1
Och detta pack, som krälar där! —
Dess skådespel för dagen,
dess bröd — det svinner bort den stund,
då hären blivit slagen!
Och själve Cæsar! — Blott ett namn,
från skuggor knappt att skilja —
men dock en makt, en samlingspunkt
för legionens vilja.
Och den är stor! — I viljelös
och kraftlös tid den flammar
som låga högt mot skyn och slår
med bävan folk och stammar.
En handfull män, som härska hårt
i alla världens zoner,
en handfull män, som hålla hop
och styra millioner!
Med viljans och med styrkans rätt
— den bästa rätt, som gives! —
i legionens härskartält
en världshistoria skrives — —
I vapenglans, vid tubors klang,
med trots och hot i tonen,
nu tågar ut, nu drager bort
den Tolfte legionen.
1 »Cadavera nominum».
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
