Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Romantik och verklighet stredo där mot
varandra, och den söta Rosario—fru Karin
Molander ville ha dels en inbringande plats
som sekreterare, dels samma upplevelser
som i de romaner hon beundrade. Hennes
gamla farmor dona Barbarita—fru Julia
Håkansson talar efter många och legitima
erotiska erfarenheter med tre makar i tur
och ordning visdomens ord. Efter ett
kostligt men ej krystat qui pro quo får Rosario
veta, att hennes eventuelle arbetschef,
vilkens sekreterare hon skulle bli, var hennes
älsklingsromanförfattare, som skrev under
pseudonym, och att han var herrn med.
halmhatten, med vilken hon haft ett litet
alldeles oskyldigt äventyr, då hatten under
en varm augustinatt av en stormil blåstes
in i hennes jungfrubur och ägaren hoppade
in genom fönstret för att återhämta
densamma. Man hade hoppats, att då Rosario
slutligen kapitulerade för sin något
självsäkre men galante beundrare, hon skulle
ha gjort det med litet mera erotisk brio.
Man skulle då ha förstått, hur romantik
och verklighet, dessa två motsatser, skulle
förmälas till en enhet, så att den
tyck-myckna men rara flickan åtminstone för
en tid kunde erfara den harmoni inom den
sinnliga tillvaron, som termen på
lycksaligheten lyder och vilken är kärlekens ändamål
att bibringa. Nu blev slutet litet för torrt
och tamt.
Det fanns tre damer att tycka om i
pjesen: Rosario, farmor och den gamla
trotjänarinnan Maria Pepa—fröken Tyra
Dörum. Man tvekar åt vilken bland dessa
man skall räcka äpplet. Sinnena rådde till
Rosario, hjärtat till farmor och ens
eventuella inneboende humorkänsla till Maria
Pepa. Det är säkert ett spanskt drag med
det patriarkaliska förhållandet mellan
herrskap och tjänare, en förtrolighet som fanns
förr i världen på andra ställen i de högsta
familjer men som nu lever kvar på Iberiska
halvön.
Romanförfattaren Obdulio Gomez—herr
Ivar Kåge hade en intellektuell säkerhet
och en latinsk charm, som var riktig, och
även flickans retsamma bröder bildade en
trio av en behaglig romansk karaktär.
De nationella skiljaktigheterna ha kanske
framkallat världskriget, och det var ju
tråkigt, men bra trevligt är det, att i vår
nivellerande tid det ännu finnes så pass
olika nyanser mellan folken att man allt-
Fot. Almberg &• Preinitz,
Sven Bergvall som
Harun-ar-Raschid i Hassan.
jämt i Europa kan tala om nationell
dramatik. Ännu skjuter den spanska
dramatiken friska skott, och dess frukters dofter
förefalla oss litet exotiska men ha också
något av den syrliga friskheten hos en
apelsin.
Från min späda barndom minnes jag,
hur man talade om Nya teaterns invigning.
Man spelade då Björnstjerne Björnsons En
fallit, »ett stycke av mycken förtjänst men
alltför uttänjt» hette det i Ny illustrerad
tidning. Mycket har byggnaden varit med
om sedan dess, man har där applåderat
både Boccaccio och Brand, och under
1891—98 bodde Operan i huset.
421
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
