Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Nya teaterns salong vid invigningen i j an. i8jß.
Efter träsnitt i Ny illustrerad tidning.
våra tider friskt och aktuellt. Det finnes
verkligen några oaser i världen, där glada
och vänliga människor på gräsmattor i
stora trädkronors skugga spela lawntennis
i vita byxor eller i bekväma stolar röka
cigarr och smutta på likör eller också
konversera mer eller mindre intelligent och
intensivt med vackra välklädda damer.
Västerns aktivitet kommer fram i sporten
och bilarna, Österns kvietism i
länstols-grubblandet, men det hela blir en direkt
fortsättning av 14-, 15- och 1600-talens
kärleksträdgårdar, kort sagt det är som
man skall ha det, då man fått allt vad
man önskar i paradiset, som det
ursprungligen var menat.
I en sådan miljö hände »Om jag ville»,
om också den vackra fru Germaine i
pjesen upptäcker, att det var något som hon
ytterligare ville ha.
I ett litet distingerat sällskap, som njuter
en nästan fullkomlig lycka, något stilla,
som långvarig lycka brukar vara, trillar en
ung frånskild högelegant fru in med sin
bil och väcker oro både i manliga och
kvinnliga bröst. I manliga därför att hon
— hon oroas åt det själv — bara
behöver visa sig för att lidelsen skall börja
blåsa hårt i hjärtat på den herre, som får
syn på henne. I kvinnliga också i detta
fall; Madame Germaine blir nämligen
upprörd av följande anledning: då den över sina
erotiska, alltför kraftigt magnetiska
egenskaper nästan förtvivlade Madame Marcelle
—Renée Björling prisar sin värdinna och
väninna fru Germaine lycklig, som lämnar
herrarna lugna, blir denna sista icke riktigt
belåten, så älsklig och lyckligt gift hon
än var.
Hon frågar sin make om hur han kände
för henne då hon var fästmö och då hon
blev hans hustru, och vänligt skämtsamt
423
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
