Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - De astronomiska monumentaluren. Av Theodor Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Theodor Wåhlin
Uret i katedralen i Münster.
av astronomen Hanusch från Prag. Det
astronomiska systemet i detta ur är väl
bevarat, om än en missuppfattning av
urtavlans linjesystem lett till felaktiga
inskriptioners anbringande. De många
reparationer detta ur varit underkastat ge
sig mest tillkänna i figuruppträdena: i de
tolv apostlarna, som marschera förbi i
rad innanför ett par öppnade luckor, eller
i synnerhet i gruppen Döden och
Girig-buken, vilka vid timslagen menande nicka
åt varandra, båda framställningarna
typiska exempel på den gamla symbolikens
förfall. Timslagen markeras dessutom av
den galande hanen, morgongryningens
symbol, vilken vi alltsedan mitten av
1300-talet finna såsom timangivare på
flera av de värdefullare astronomiska uren.
Det lilla hänförande vackra uret i
»eld ture dii chæur» i katedralen i Chartres
är byggt omkring år 1520. Dess mästare
är okänd, och okända äro också detta
urs senare öden. Det synes mest troligt,
att detta ur, sedan det en gång stannat,
blivit helt förgätet. Otroliga massor av
damm hölja nu det eljest väl bevarade
urverket. Urtavlan, som är rikt
dekorerad i färger och guld, är infattad i den
utomordentligt rikt arkitektoniskt och
skulpturalt utsmyckade koromhägnaden.
Tavlans sandstensomfattning bäres av två
änglar och krönes av en praktfull, i
sandsten utförd baldakin. Urtavlans
astronomiska system är så till vida blandat, att
månen icke tillhör planisfäriet utan är
framställd enligt ringtavlesystemet. Några
figuruppträden hava icke förekommit å
detta ur.
På Alla helgons dag 1423 började
det av den lärde kaniken jehan fusoris
konstruerade uret i Saint-Etienne i Bour ges
sin gång, och på samma dag sistlidet
år firades dess 5oo:de födelsedag med
en enkel högtidlighet. Dess medeltida
urverk synes hava hållits i gång till 1848
och blev 1872 bortkastat såsom
odugligt, och ett modernt urverk med en den
mest banala stationsurtavla insattes.
Verket blev emellertid för några år sedan
åter hopsamlat och uppsatt å Musée
du Berry i Hotel Cujas i Bourges. Vid
en jämförelse mellan detta verk och den
ännu på sin gamla plats kvarsittande
urtavlan kommer en högst intressant
anordning i dagen. Urtavlans nattfält bildas
nämligen av en strax framför tavlan
anbragt plåt, vilkens överkant bildar
horisontlinjen. Solvisarens solbild, som är
rörlig utefter visarens längdriktning, står
i sådan förbindelse med zodiakringen, att
solbilden alltid står på ekliptikan, således
i planisfäriets verkliga solpunkt. Följden
härav är den, att vid solnedgången urets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
