Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - De astronomiska monumentaluren. Av Theodor Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Th e o dor W å h lin
Uret å Pal ai s Royal i Paris.
anbragt graverad koppartavla, sora säger,
att detta vårdtorn, »cest berfroy»,
påbörjades år 1389 och blev fullbordat
1398. Det är således allra tidigast 1398
som vi kunna tänka oss såsom slagurets
tillkomstår, och vi få ej tillämpa detta
■eller närliggande årtal på det nuvarande
uret, även om, såsom antagligt är,
urtavlans funktioner från början drivits av
Felains’ urverk. F. ö. finna vi här, att
sysslan såsom »gouverneur et
conserva-teur du Gros-horloge» varit en högt
ansedd befattning, då vi i urkammaren
varsebliva en fullständig förteckning över
dessa befattningshavare jämte årtalen för
utnämningen ända från Jehan de Felains
till den 1893 anställde Robert Hainaut.
Även å detta ur är det över urtavlan
sittande roterande månklotet det enda
astronomiska draget, och de enda
»rörliga figurerna» äro de varje dag väx-
lande reliefbilderna med symboliska
framställningar av de sju veckodagarna.
Hela anläggningen med sin inbyggda
monumentala »befifroi», närmast omsluten
av den i lugn men sirlig Frangois-I-stil
uppförda urkammarbyggnaden och den i
lätt och lekande Louis-XV byggda
brunnsnischen bildar ett parti av sällsynt
betagande verkan.
Ett ur, som i detta sammanhang ej
får förbigås, är det mästerliga, med den
mest otroliga precision och efter fullt
moderna vetenskapliga principer
genomförda tredje uret i Strassbtirgs münster,
vilket, efter kasserandet av det
Habrecht-ska uret, under åren 1838—42 inbyggdes
i dettas gamla sandstensbyggnad.
Mästaren för detta nya ur var elsassaren
Jean-Baptiste Schwilgué.
Det gamla urets astrolabietavla fick
nu lämna plats för ett fullständigt
planetarium enligt Kopernikus’ system, och å
kvarttavlans plats insattes en urtavla av
modern typ, visande borgerlig tid.
Kalendariets yttre dagserie bibehölls, men
dess »evighetskalender» utbyttes mot en
fast tavla med sol- och månvisare.
Solvisaren anger »sann soltid», och månens
gång är beräknad med iakttagande av
de sju viktigaste »störningarna» i
månbanan. Månvisarens skaft förlänges eller
förkortas, och visarens rörelse blir
hastigare eller långsammare, allteftersom
störningarna inverka. På solvisarens skaft,
diametralt emot solbilden, sitter en liten
rund plåt, »jordskuggan», och när
månvisarens klot går bakom denna, helt eller
delvis, är också himlens måne totalt eller
partiellt förmörkad. Och när månklotet
helt eller delvis täcker solbilden, råder
total eller partiell solförmörkelse. Det
fattas bara, att uret skulle kunna ånge
också de ringformiga solförmörkelserna!
Kalendariet anger vart fjärde år såsom
skottår men förbigår härvid de jämna
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
