Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det tyska bidraget till Europas konst. Av Julius Meier-Graefe. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J 7i l i tes Meier-Graefe
står till Courbet i ungefär samma
förhållande som Menzel på Théåtre
Gymnase-tiden till Daumier. Ett mindre pund,
men lika väl, kanske till och med bättre
förvaltat. Courbet har naturligtvis
ojämförligt mer av det måleriska, men icke
Leibls inträngande bildkraft, och sådant
blir alltigenom förhållandet till Frankrike.
Två kamrater sträva mot ett mål: den
äldre, rik, van vid stora förhållanden, av
gammal familj med bördens företräden
och belastningar, skall bestämma
företagets konturer i stort, ett företag som
är till glädje för mänskligheten, och han
skall alltid draga livsglädjen fram i
förgrunden. På den yngres lott faller
konsolideringen. Hans allvarligare, strävare
lynnesart kan sörja för fördjupningen,
kan gentemot ett alltför aktuellt Paris
göra mänsklighetens allmännare behov
gällande. Liksom för hans stamfäder
Dürer och Grünewald är för honom
uttrycket förmer än den sinnliga charmen,
men han kommer aldrig att glömma att
en luttrad sinnlighet gör uppenbarelsen
allmänt tillgänglig. Äro icke de båda
bestämda för varandra? Har icke var
och en av dem något att giva den andre?
Den ene bilden, bevingad vision, den andre
gestaltningskraften, fördjupad saklighet.
Naturligtvis finns det ett latent
moment. Medan allt detta utspelades i den
tyska konstens gårdshus, drev innanför
den förnämare fasaden åt gatan en
akademi, som icke ens längre hade
arkeologien bakom sig, sitt ofog. leke mycket
annorlunda var det i Paris, vars » Salon »
blott visade föga av europeernas
betydelse bland de franska målarna. Det
tillhör denna vår världsdels mycket
vittgående tragik att dess viktigaste data
alltid fastställas först 30 år senare, då de
blott intressera konsthistoriskt och sedan
dess väsentligaste verkningsmöjligheter
äro försummade. Paris förhöll sig icke
fullt så indifferent som Tyskland. Gjorde
det ingenting annat, så smädade det
åtminstone, utredde i någon mån, och inte
bara negativt, för sig Delacroix, Corot,
Courbet, Manet. Dessa voro ju också
svårare att förbise. Tyskarnas ögon hade
kanske öppnats hastigare, om icke
händelserna år 1870 hade varit.
Den tyska konstens, musikens,
litteraturens och filosofiens historia efter 1870
registrerar med en kronometers
noggrannhet allt vad det framgångsrika kriget
kostat oss; även det faktum att de
människor hos oss, som i kriget funno en
fullständig tillfredsställelse, ingalunda voro
självskrivna vårdare av vår andliga
egendom. Ty om också de tyska konstnärernas
dragning före kriget till ett civiliserat
världsborgardöme, som vi nu med full
tydlighet se i deras verk från den tiden,
då förblivit latent, om också blott få
tyska konstnärer klart sågo detta
människovärdiga mål, medvetet eller icke, är
konsten det renaste uttrycket för ett folk,
och därför måste vi i verk av den tidige
Menzel, den unge Leibl, den unge
Trübner, Liebermann och så många andra,
i måleriets samhöriga tillväxt i norr och
i söder se viktigare vittnesbörd om vår
kulturs avsikter än i våra segerrika
generalers fanfarer.
Kriget avbröt förbindelserna med
Europa. Först lösgjorde man sig
nöd-tvungen från Paris, och detta snitt har
aldrig blivit riktigt läkt. Väl gjordes åter
anknytningar i början av 90-talet, och
redan tidigare arbetade en och annan i
Paris, men denna nya förbindelse var
något helt annat än den organiska
samfärdsel som bestod före 1870, den
förblev mer eller mindre en privat
angelägenhet och var ensidig, mera en
smakfråga än en bekännelse och tjänade ett
av den moderna civilisationens många
behov. Då var förvandlingsprocessen
redan långt framskriden,och ingen
sammanhållning mellan folken kunde motverka
460
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
