Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det tyska bidraget till Europas konst. Av Julius Meier-Graefe. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ju lius Meier - G r a e fe
De fyr a roddarna. F r e s k o m å Inin g av Hans von Marées. 1873.
I Zoologiska statio?ien i Neapel.
större uppfattade verk, i vilka det
dekorativa framträder på en alltjämt mera
upphöjd nivå. Hans tre målningar
Hesperi-derna, De tre ryttarna, Värvningen äro
de enda verk i den nyare konsten vilka
den mycket missbrukade benämningen
monumentalitet utan inskränkning
tillkommer. Med dessa verk uppnår Marées en
syntes av nordiskt måleri, vars spetsar
voro Rembrandt och Delacroix, och
söderns konst, vars höjdpunkt han såg i
Rafael, venezianarna och antiken. Det
skedde i en form, som synes vara det
giltigaste förallmänligandet av en stor
personlighet. Detta är vårt väsentligaste
bidrag till den europeiska konsten.
Våra andra målare ha icke givit
mycket som icke blev sagt bättre i Paris,
och kommo de med något helt och
hållet annat, så tillhörde det ej Europa.
Marées gav något som hotade att gå
förlorat för vår tids flyktiga
föreställningar: lugn, statik, värdighet. Det må
medgivas att han icke var med i fransmännens
alla färger och ljusproblem. Då han år
1869 på en resa till Spanien gjorde ett
kort besök i Paris, var ännu icke mycket
att se av den nya färgen. Om han längre
fram kommit dit igen, skulle han
förmodligen icke gjort annorlunda. Hans för
övrigt icke lätt tillgängliga verk skall
därför te sig inför främlingens hastiga
blick såsom stående alltför mycket på
sidan. Men den som icke bedömer
måleri efter en övergående aktuell formel,
icke frågar efter ljust och mörkt, utan
efter intensitet och omfång, han skall
icke sakna någon färg hos Marées. Han
behövde ingen ljus palett. Har Delacroix
behövt det? Hos alla stora mästare kan
man bortse från dylika tillbehör. Marées
uppfyllde alla i hans ämne liggande ford-
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
