Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Klas Fåhræus. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klas Fåhræus
Den kinesiska salen.
Uppsalaskämtets obarmhärtiga pilar. Den
som vill göra sig möda att söka upp den
lilla avhandlingen på Kungl. Biblioteket
och ögna genom den, kommer kanske att
här och var frestas att dra på smilbandet
åt en del naivismer och stilistiska
fumlig-heter. Men man möter också ett och
annat drag, som vi kunna följa som riktlinjer
i Fåhræus’ senare bildningssträvan: främst
kanske hans andliga hjältedyrkan och hans
allvarliga tro på skönheten. Jag vet inte,
i vilken grad studieårens umgänge med
engelska filosofer —• främst kanske
Shaftes-bury och Carlyle — härutinnan kan ha
verkat väckande på honom. Men en av
Shaftesburys reflektioner om de estetiska
makterna kunde gott stå som en trossats
över hans livsgärning: »De former som
äro fula frambringa på en gång otrevnad
och sjukdom, de former och förhållanden
som äro sköna ha det goda med sig, att
de göra oss skickade till att verka och
gagna.»^
Förmånliga yttre omständigheter tilläto
Klas Fåhræus att i sitt eget liv icke sätta
skönhetens praktiska verkningar på allt för
hårda prov. Hans eget skriftställararbete
kom att bli i hög grad fritt från yttre
tvång. Den glesa produktion, som han
lämnat till offentligheten och varmed han
försvarat rätten till sin skriftställaretitel, har
prägeln av att ha tillkommit helt för sin
författares nöjes skull och vid sidan om
hans verksamhet som konstsamlare och
finansman. Hans dikter (1891) torde utan
orättvisa kunna lämnas åt glömskan. Jag
påminner mig ännu livligt den undran över
denne skalds identitet med konstkritikern
Klas Fåhræus som grep mig, då jag som
ung student av en händelse kommit över
det lilla häftet från ett restlager i en
värmländsk kortvaruhandel. Terminen förut hade
jag läst och blivit mycket fängslad av hans
»Konstverkets byggnad». Under denna icke
helt anspråkslösa titel hade han samlat
spridda stil-psykologiska iakttagelser från
sitt umgänge med konst och konstnärer.
Vi som den gången voro mycket unga
erinra oss boken med tacksamhet. Vi kände,
att den var skriven ur stark personlig upp-
473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
