Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Religionen och samtiden. Av Knut Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Religionen och samtiden
der, den saknade också begreppet underbar.
Den var moral, rätt och slätt. Det
bestående i kristendomen var Bergspredikan,
förvisso i något modifierad form.
Framtidens uppgift var att rensa kristendomen
från alla överdrifter och orimligheter, från
allt som icke kan ske, det övernaturliga,
och allt som icke får ske, det opassande.
Ungefär samtidigt var det Huxley och
Gladstone utkämpade sin stora strid om
de gadarenska svinen. Huxley hade
avgjort övertaget: Gladstone gjorde sig till
ett åtlöje i den intellektuella europeiska
opinionens ögon genom att på allvar
uppträda som försvarare av den evangeliska
berättelsens sanning och religiösa värde.
För Huxley var historien om de
gadarenska svinen groteskt vidskeplig och
motbjudande; det vördnadsvärda inom
religionen fann han i en liknelse som den
om den barmhärtige samariten. Utanför
de ortodoxt troendes led fanns det i hans
samtid troligen knappast någon som ej
höll med honom i detta stycke. Det såg
ut som upplysningstiden skulle komma
igen, denna gång för att stanna för alltid.
När G. K. Chesterton i sin filosofiska
resebok The new Jerusalem skall förklara,
vad han anser vara utmärkande för
världsbilden av idag till skillnad från den som var
modern för femtio år sedan, hänvisar han
just till denna berömda fejd om de
gadarenska svinen. Och han påstår, att den
dag som idag är förhållandet blivit
omvänt: kristendom betyder icke längre en
upphöjd etik uttryckt i poetiska liknelser,
men vill man välja en konkret episod som
symbol för Kristi betydelse i världen, då
kan man lämpligen stanna inför
berättelsen om de gadarenska svinen. Och den
som en smula tänkt över vad levande
religion i detta ögonblick är, han tycker att
Chesterton har rätt.
Ty den värld, som vid slutet av förra
århundradet var den enda sanna, är
oåter-kalleligen död, och dess efterträdare, den
värld om vilken moderna
naturvetenskapsmän och psykologer tala, har ett helt
annat utseende. Det gamla ståtliga och
pålitliga universum, som Levertin skrev
inspirerade prosahymner till, har ersatts
med ett kaos, som intet mänskligt öga
synes mäkta genomtränga. Spencers värld
kunde en gymnasist komma till rätta med,
Einsteins kan ej ens en professor i filosofi
begripa. Astronomi, mekanik, optik, fysik
— dessa vetenskaper som fordom
omedelbart gåvo intrycket av något synnerligen
faktiskt och solitt, de äro i närvarande stund
fyllda av drömlikt vidunderliga perspektiv,
av arbetshypoteser och i synnerhet av
frågetecken, och deras utövare ha avsagt
sig alla anspråk på att sitta inne med en
lösning av världsgåtan. Kanske än mer
betydelsefull är den metamorfos den
psykologiska vetenskapen undergått. Den
gamla engelska psykologien, John Stuart Mills
och hans lärjungars, som för icke alltför
många decennier sedan ansågs ha
uppenbarat sanningen om människan, sysslade
med hyggligt och respektabelt folk i
bländ-vita stärkskjortor och med vissa tecken på
begynnande korpulens; läst av en
välbärgad, nykter borgare med intellektuella
intressen en fridfull söndagseftermiddag,
föreföll den vara fullt uttömmande. Den
moderna psykologien är av ett ganska
annat skaplynne. Den lär oss, att den av
tankens sol belysta, medvetna sfären i vår
själ omgives av det undermedvetnas
gåtfulla mörker, ur vars dunkel demoner
stirra mot oss, långt mer skrämmande och
farliga än de våra fäder fruktade för. Man
kan ställa sig så avvisande man vill mot
den sexuella metafysik, som omhuldas av
Freud och hans lärjungar, men man kan
icke blunda för att psykoanalysen
oemotsägligt klargjort hur vår tanke och vår
vilja regeras av krafter, om vars väsen
vårt medvetna jag icke äger någon
kännedom. Personlighetsklyvningens och
telepatiens fenomen ha ställt oss inför
verkligheter, som man icke förstår eller
förklarar därför att man hittar på en
vetenskaplig etikett åt dem. Den antropologiska
forskningen har givit oss inblickar i
primitiva och orientaliska världar, där ting ske,
vilka höra till de företeelser, om vilka
Matthew Arnold sade, att de »do not happen».
Läkarvetenskapen har övergivit tron på den
medicinska metodens allena saliggörande
verkan och slagit in på vägar, som förr
skulle ansetts höra inom den medeltida
magiens sfär, och skarorna till Lourdes
synas icke minskas. Världsbilden av år
1925 har underliga färger och saknar
fasta konturer, och vill man finna
historiska motsvarigheter, bör man icke gå 50
år tillbaka i tiden utan 500.
Nu är det förvisso icke människorna
477
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
