- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofjärde årgången. 1925 /
488

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Religionen och samtiden. Av Knut Hagberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kn ti t Ha gbe r g

är den läran huvudmotivet; ser man till
annat än dräkten, som är underbart poetisk,
finner man, att Fioretti först och sist
inskärper självbehärskning och disciplin. Det
gör icke boken så lämplig som föremål för
stämningsfulla betraktelser av
kulturhistoriskt intresserade poeter, men det gör den
till en stark och levande bok i
världskrigets årtionde.

Ty mänskligheten har fått höra en
predikan, som till sitt innehåll något
påminner om vad S:t Franciscus sade till Broder
Leo. Tiden har farit illa fram med de
mänskliga dygdernas och välsignelsernas
tavla. På vår förmåga att »giva gott
föredöme i helighet» är det ej många som tro.
Ej heller tro vi längre på vår förmåga att
nämnvärt minska lidandet i världen. Ej
heller tro vi att det båtar stort att känna
»alla vetenskaper och alla skrifter», och
ej tro vi, att vi någonsin skola kunna
uppenbara »samvetenas och själarnas
hemligheter». Och ej tro vi stort, att vi kunna
»omvända de otrogna till tro». Men
soldaterna i skyttegravarna och kvinnorna i
hemmen lärde oss under långa år, att
människorna äga mod, att de kunna hålla
ut och dock glädjas.

På mer än ett sätt hänger härmed
samman, att den katolska kyrkan var en av de
två eller tre makter, som icke förlorade
världskriget.

Bland de många böckerna i julfloden
förra året väckte den svenska översättningen
av den flandriske diktaren Felix
Timmermans’ Jesusbarnet i Flandern icke mycket
uppseende. Och dock är den boken ett
äkta konstverk, genomstrålat av de gamla
flandriska tavlornas stora poesi.

De flandriska mästarna brukade måla
bilder ur den heliga historien som de
målade sin samtid, den heliga familjen
målades som den flamländske bonden med hustru

och barn. Det var mer än ett bruk.
Flandern kände den främmande kejsaren, som
drev in skatter, Flandern kände Herodes
■ och hans knektar, Flandern kände
barnamordet i Betlehem. Det var den svarta
bakgrunden, men mot den tecknade sig de
flamländska hemmen i samma stilla ljus
som omstrålat en timmermans hydda i
Nazareth.

Det där var längesedan. Flandern fick
fred, ja, till slut fick det löfte om evig
fred. Allting tog sig ganska lugnt och
förträffligt ut, och mot slutet av 1800-talet
fann Verhaeren det vara på tiden att skänka
flamländarna en ny och mera passande
religion. Så mycket är också säkert: för
intet land passade den s. k. livstron bättre
än för det fruktbara, tryggade Flandern.

Men det var ej så och det blev ej så
som Verhaeren och många med honom
trodde. Än en gång fylldes Flandern av
vapenbrak; främmande härskaror bröto in,
byarna stodo än en gång i låga, och
lans-beväpnade ryttare redo ner sädesfälten.

I ofredens år berättade Timmermans den
heliga historien på samma sätt som de
gamla flamländska mästarna målat den. Ty
Flandern hade förvandlats, och för att finna
dess motsvarighet måste han gå 500 år
tillbaka i tiden, icke 50, och den heliga
historien var verklig som hände den idag,
medan Verhaerens panteistiska diktning
blivit meningslösa ord. Den heliga
historien på flamländsk mark är ingen
konstruktion — flykten till Egypten och flykten
till Holland äro samma ångestfyllda
verklighet.

Timmermans gör inga anspelningar på
samtiden. Han talar om Josef och Maria,
och det är historiens och världens skull
att han kan tala om dem men tänka på
Flandern.

Men när man nu läser boken, behöver
man varken tänka enbart på Palestina eller
enbart på Flandern. Man kan tänka på det
moderna Europa.

488

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1925/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free