Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Röster. Av Stellan Engholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSTER
Av STELLAN ENGHOLM
»Väktare, vad lider tiden? —
Ännu hoppas vi och bida
på den dag, som fädren sagt oss skulle bryta in omsider •—
men vi äro hart uppgivna av den vånda som vi lida,
och vår gärning sker i blindo, skuggspel äro våra strider
för de mål vi ärvt och vårdat, som vi helgat med vår längtan,
som för oss var hem och moder, fosterland och enda kyrka;
ty ju starkare vår strävan och ju hetare vår trängtan —
desto större nederlaget, desto mera splittrad styrka.
Ja, ett narrspel och ett skuggspel är vår hela strävan vorden,
och vi famla och vi snava likt i mörker innestängda.
Väktare, skall dagen uppgå, som vi drömt den, över jorden,
eller äro våndans dagar och vår plågas år förlängda?
Väktare, vad lider tiden?» —
»Uti klockslag, år och tider
mätes ej vad viljan verkar. Viljan själv är livets lag.
Aldrig räknemästarns siffror säga er, vad natten lider,
och hans högsta kunskap intet säga kan om natt och dag.
Lyckans dagar, våndans nätter äro ej av Ödet sända,
eder vilja är ert öde, eder längtan viljans frö.
Aldrig skall en Ödets härold eder drömda gryning tända
icke heller dröm och gärning genom Ödets rådslut dö.
Se, I ären alla sände, sände av er tro och vilja
till att bringa ljus i mörkret och ge sorgsna hjärtan tröst.
Och den ande, som skall ljusets ifrån mörkrets rike skilja,
är er egen frie ande, bor i edra egna bröst.»
518
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
