Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Abu-l-Ala från Maarra. Av Axel Moberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abu-l- Ala från Maarra
ning: »Det finnes sannerligen ingen lättare
väg till både denna och den tillkommande
världens förmåner än att studera ’teologi’,
ty alla dessa pengar har jag förtjänat
genom att svara på några frågor».
Mot sådana och deras motsvarigheter
inom andra religionssamfund är det
framförallt som Abu-l-Ala vänder hela sin
bitterhet, mot dem slungar han utan
hänsyn de förskräckligaste beskyllningar
och sina mest bitande sarkasmer. Det
är visst icke deras gudstro som sätter
honom i vapen emot dem — det är
ärlig tro och verklig fromhet som han
förgäves söker hos dem. Emot dem ställer
han just upp den verkliga fromheten,
som yttrar sig i barmhärtighet och
människokärlek, i redbarhet och ärlighet,
och den är han beredd att lova både
livets lycka och evighetens ■— hur
mycket han än eljest förnekade möjligheten
av någondera.
Abu-l-Ala var ingen stor tänkare. Dem
liknar han endast däruti, att han icke
löste några mänsklighetens livsproblem.
Oss är han icke ens en originell. Hans
tankar om förtryck och orättfärdighet,
om livets elände och lyckan av att icke
hava blivit född, dem kan man läsa
redan hos den gammaltestamentlige
Predikaren (kap. 4, i—3): »Och ytterligare
såg jag alla de våldsgärningar, som
förövas under solen, jag såg förtryckta
fälla tårar, och ingen fanns som tröstade
dem; jag såg dem lida övervåld av sina
förtryckares hand, och ingen fanns som
tröstade dem. Då prisade jag de döda,
som redan fått dö, lyckliga framför de
levande, som ännu leva; men lycklig
framför båda prisade jag den som ännu
icke kommit till, den som hade sluppit
att se vad ont som göres under solen».
Hans medkänsla för de lidande och
betryckta, den har alltid haft sin
jordmån i Österlandet. Och vad beträffar
hans religiösa ståndpunkt och därmed
sammanhängande samhällskritik, så
dröjde det bara 700 år, till dess Europa fick
sin Voltaire, hans like i bitande hån,
om än ingalunda i sedligt allvar och
osjälvisk medkänsla för människorna.
En stor skald var väl Abu-l-Ala icke
heller. Han var bara en människa. Men
i kulturens och tankelivets historia är
han dock just som sådan icke utan
intresse. Han levde på en tid, då här i
Norden slaget vid Svolder stod — eller icke
stod. I Europa var han då alldeles
otänkbar. Att han icke blott fanns, utan också
kunde utan efterräkningar frambära sin
förnekelse och sin samhällskritik säger
icke så litet om den kulturella nivån
inom den dåtida islam. Det tyder också
på att han icke stod så ensam med sin
allmänna livsåskådning, huru ensam han
än står som diktare inom den arabiska
litteraturen. Det är också knappast en
tillfällighet, att redan året efter Abu-1-Ala’s
död (år 1058) den man föddes, som mitt
under det första korstågets stormiga tid
blev den muhammedanska religionens
förnyare genom att åter giva den
innerliga gudshängivenheten och det
personliga fromhetslivet deras plats inom
densamma. Tiden var mogen för att kräva
en uppgörelse med gammal ihålig
slentrian, och Abu-l-Ala blev i viss mening
dess talesman.
I de följande översättningarna återgives stundom såsom självständig dikt vad som i originalet
endast är en del av en sådan. Berättigandet härtill ligger i den arabiska diktens lösliga
komposition, vilken också tydligt framträder i ett par av de fullständigt översatta dikterna.
Översättningarna äro för övrigt med nödvändighet tämligen fria. Redan deras metriska form tvingar därtill,
och en önskan att göra dem utan vidare förståeliga för svenska läsare kräver detsamma.
Fullständigt oberoende äro de av originalens versmått och rim; ett försök till anpassning i detta avseende
skulle vara icke blott dömt att misslyckas, utan ett felgrepp. Såsom exempel må här blott
anmärkas, att en kort strof i översättningen oftast motsvarar endast en versrad i originalet.
Rubrikerna äro mina egna — originalen ha ingenting motsvarande.
597
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
