Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Två konsthantverkare. Gustaf och Arvid Hedberg. Av Carl Martin Collin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Martin Collin
Band i gulbrun n i g e r m a r o c c o
med blindpressningar.
Glis t af Hedberg.
dem genom att behandla det svenska
kalvskinnet (färgat och marmorerat) på ett
sådant sätt att sällan vackrare bokband utgått
från en verkstad än de som framställdes i
(sprängt) kalvskinn med utomordentligt väl
komponerade, djupa och smältande färger.
Till det utmärkta urvalet av materialier
kom nu även färdigheten i själva bildandet
av bandet. Böckerna äro alltid fast och
gott bundna, och själva bokblocket är solitt
förbundet med permen. Skärpningen av
läderbehandlingen är gjord med sådan
omsorg och elegans som endast specialisten
uppnår. Och slutligen kommer den utmärkta
förgyllningen. Hedberg var en benådad
förgyllare, och utanför Frankrike och
England fanns icke i hans samtid hans
överman.
Någon stilens nydanare blev väl aldrig
Hedberg. Han var för intimt fängslad av
den franska riktningen och kanske till sitt
lynne för vek för att bryta nya banor.
När bokhantverket i vårt danska grannland
genom förenade förtjänster av xylograf
Fr. Hendriksen, Hans Tegner, arkitekt
Th. Bindesböll och bokbindare Anker
Kyster fördes in i nytt sjudande liv, frestades
sällan Hedberg att beträda liknande vägar.
De dyrbara banden och framför allt
adresserna framgingo ur ett intimt samarbete
med konstnärer såsom arkitekt Agi
Lindegren och professor Olle Hjortzberg. Ofta
var Hedberg sin egen tecknare, och fråga
är om icke det bästa bokbandet skapas,
när bokbindaren är sin egen arkitekt. Äger
hantverkaren de konstnärliga
förutsättningarna blir det då ett organiskt sammanhang
i verket, som eljest gärna splittras, när
det delas på olika händer.
Till den svenska bokmarknadens rariora
hör »Ur några antecknares samlingar. Till
mästaren i bokkunskap G. E. Klemming».
Boken utgavs som en gärd av tacksamhet och
vänskap till Klemming från Aksel Andersson,
Carl Snoilsky, Henrik Schück, C.
Silfverstolpe och Claes Annerstedt. Till detta
verk har Hedberg själv komponerat det
å föregående sida återgivna bandet i
marmorerad kalv, ett alster av bokbindarkonst
med vilket Hedberg liksom velat hedra sin
bortgångne beskyddare.
Med den frejdade elzeviersamlaren d:r
Gustaf Berghman var Hedberg även en
förtrogen vän, och flertalet av banden i den
ytterst dyrbara samlingen av elzevierer,
vilken övergick till Kungl. Bibliotekets ägo,
förskriver sig från Hedbergs verkstad.
Från de senare åren blev bruket av
nigermarocco allt mer allmänt; man hade
i denna skinnsort funnit ett ovanligt
hållbart och färgäkta material. Hedberg har
utfört det här återgivna bandet: »J.
Rudbeck, Svenska bokband under nyare tiden»
i gulbrun nigermarocco med
blindpressningar.
Med åren som gingo växte kundernas
antal. Det var icke längre blott bokvännen
och bibliofilen som bildade den Hedbergska
verkstadens klientel. De Hedbergska banden
beredde i allt vidare kretsar jordmånen för
kärleken till boken och gåvo på många
håll förståelse för en god och säker smak.
De moderna arbetsförhållandena kräva
av arbetsgivare såväl som av arbetare att
alltid vara kampberedda. Det var väl mera
av plikt än av böjelse Hedberg fick giva
sig »Organisationen» i våld. Han tyckte
alltid att detta göromål stal tid och
intresse från det egentliga yrket, men hedrad
604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
