Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Från Kerameikos. Av Ernst Nachmanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Na c hm an s on
tiskt och fantastiskt, i mytologiskt syfte.
Numera betraktar man med icke mindre
omsorg vasens konstnärliga gestaltning,
dess form och färg och annat som hör
det tekniska till. Det är väsentligen
genom noggrant och kärleksfullt studium
av alla hithörande enskildheter som man
tränger konsthantverkaren in på livet
och lär att känna hans sätt att forma
och bilda, hans yrkesvanor, hans
favorittyper. Ihågkommas bör, att den
grekiska keramiken under hela sin
utveckling haft att kämpa med ett material,
som erbjuder stora svårigheter vid
bränning och färgläggning och som
därigenom starkt inkräktar på den
fria formgivningen. Ett rättvist
bedömande av de uppnådda resultaten är
därför här mer än annorstädes
beroende av ingående kännedom om
arbetssätt och teknik i alla dess stadier och
detaljer.
Den självklara satsen är erkänd av
arkeologer och konsthistoriker. Många
av dem ha också »på fabriken haft sin
ögonfröjd att se porslinsarbetarn
strävsamt böjd att svarva utan rast det mjuka
ler, tills än en kanna, än ett fat sig ter»;
naturligtvis ha de också vid förefallande
behov begärt yrkesmännens råd. Men
fråga är, om detta är tillfyllest, om icke
det enda verkligt tillförlitliga sättet att
inhämta vad som är och vad som icke
är uppnåeligt består däri att själv taga
plats vid drejskivan och genom aktivt
deltagande i arbetet skaffa sig allsidig
kännedom och vana vid hantverkets
utövning. Uppenbart är i varje fall, att
underlåtenhet i detta hänseende lett till
en del tvivelaktiga och osäkra åsikter
angående de grekiska vasernas teknik.
Dessa misstag och felslut ha sedan satt
sig fast i den vetenskapliga litteraturen
och segt upprepats i bok efter bok, helt
enkelt därför att vasforskarna i saknad
av verklig förstahandskunskap i allt för
hög grad varit hänvisade att lita pä sina
föregångare. —
Intendenten vid The Metropolitan
Museum of Art i New York, doktor gisela
M. A. Richter har under årens lopp
haft tillfredsställelsen att emottaga många
vackra attiska vaser för sitt museum;
hon har icke heller försummat att i goda
.och av fackmännen uppskattade
publikationer bekantgöra de nya förvärven
och klarlägga deras betydelse för
vasforskningen och konstvetenskapen över
huvud. Under sin mångåriga
sysselsättning med grekisk keramik har hon
likväl mer än en gång och särskilt vid ett
tillfälle för några år tillbaka, då hon
skulle demonstrera sin avdelning för
deltagarna i en krukmakarekongress, känt
osäkerhet i omdömet just på grund av
bristande kännedom om de rent tekniska
förutsättningarna. Med amerikanskans
praktiska sinne har hon då resolut gett
sig i krukmakarelära, skrivit in sig som
elev i den av professor Charles F. Binns
ledda New York State School of
Cera-mics och under lärokursen städse haft
sina attiska vaser i minne. Resultatet av
elevtiden blev inhämtande av ny och
fast kunskap och tillika en på många
punkter helt ny uppfattning av hela
konsthantverket och dess yttre
betingelser. Sina nya erfarenheter har doktor
Richter förståndigtvis icke behållit för
sig själv, utan sammanfattat i en liten
vacker bok, som utkom våren 1923 och
nyligen också hittat vägen till Sverige.
Bokens fullständiga titel är The Craft
of Athenian Pottery. An Investigation of
the Technique of black-figur ed and
red-figured Athenian Vases. Den omfattar
tre huvuddelar.
I den första redogöres ingående för
fabrikationens alla procedurer. Under
oavlåtlig uppmärksamhet på antika
vasers egenskaper, icke minst deras even-
626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
