Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Georg Nordensvan. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Nordensvan
hundradet». Det finnes hos Nordensvans
person ej så litet av Predikarens
livsuppfattning: Allt är förgänglighet,
fåfänglighet och jagande efter vind, något
av en lugn övertygelse, att allting går
åt helvete och att det inte är något att
göra åt den saken. Men han har intet
av den glädje, som den rätte
pessimisten erfar åt detta faktum. Och ej heller
ser han hänförd ut över att kulturen
går framåt, att det snart finnes flera
biografer i varje stationssamhälle och
att Allers familjejournal fått färgtryck.
Han har som person ett aristokratiskt
drag av noli me tangere och visar
också i sina skrifter föga av sig själv.
Däremot värmes han, då han
skriver, av det historiska, särskilt av det
kulturhistoriska och av skönheten. Hans
skrifter bli motsatsen till torra.
Impressionismen lever i hans stil. Fart, flykt
och friskhet finnas i de lika gedigna
som för den bildade allmänheten
tillgängliga böcker han givit ut.
Det är mycket sällan som en
konstförfattare har Nordensvans förmåga att
överblicka och den fond av mångsidiga
kunskaper, varigenom han kan ställa in
de konstnärliga företeelserna i deras
miljö. Man känner sig också behagligt säker
i medvetandet att konsthistorikern har
grundliga kunskaper i målarkonstens
teknik och att han vet, hur en
konstnär känner och hur konstverket kommer
till. Men det är ännu sällsyntare att
finna någon, som går till verket med
den vilja till rättvisa som är ett
grunddrag hos Georg Nordensvan. Detta
kommer fram, både då det gäller konstens
epoker och konstriktningar och då
fråga är om de nationella sympatierna och
antipatierna, vilka på det mest tydliga
och mest störande sätt bruka komma
fram hos de flesta konsthistoriker och
konstbedömare och naturligtvis allra
tydligast då nutidens eller det sista århund-
Fpt. Hedrén 1913.
radets konst behandlas. Nordensvan fick
under 1880-talet i Frankrike sina
starkaste intyck, och fransk friluftsmålning
och impressionism har varit det han
satte högst i den moderna konsten. Men
från det högfärdiga och obildade
avfärdandet av ali tysk och engelsk konst,
som var modernt hos konstnärer och
konstkritiker, vilka tillhörde samma
generation som Georg Nordensvan, är han
fri, kultiverad och rättvis som han är.
För de postimpressionistiska,
expressionistiska och kubistiska riktningarna
har han föga sympati, vare sig de
förekomma i Sverige eller Tyskland, ja till
och med i Frankrike, men det pojkaktiga
avfärdandet utan att försöka förstå,
motspänstigheten mot att vilja fatta tycker
han lika illa om, vare sig det är ytterst
till höger eller ytterst till vänster.
637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
