Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - När myrorna skulle bygga samhälle. Av August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När myrorna skalle bygga samhälle
Av August Strindberg
BEGYNNELSEN gick
myrorna och lallade, de
som de andra djuren, två
och två. Honorna hade
alltid svårt om mat medan ungarne voro
små, för hanarne voro lättsinniga och
rände bort i sina egna ärenden för att
slippa barnskrik.
En vacker dag sammankallade en hona,
som var listigare än de andra, ett stort
myrmöte för att låta diskutera frågan
om att bygga samhälle. Hon öppnade
mötet med ett glänsande föredrag,
avbrutet av livliga bifallsyttringar, och
bevisade till komplett evidens fördelarna
av att bygga samhälle på arbetets
fördelning. Honorna erbjödo sig att sitta
hemma och laga mat, städa och vagga
ungarne, mot det att hanarne skaffade
mat och skötte styrelse och försvar. Ja,
det tyckte hanarne var billigt, och så
byggde de samhälle.
Hanarne släpade och drog och byggde
och krigade och regerade värre. Men
snart märkte de att de voro lurade.
— Ni sitter här inne i värmen och
gonar Er, sa de till honorna, och vi ska
vara ute i ur och skur. Vi kommo
överens om att dra mat åt Er medan ungarne
voro små, men nu få vi släpa året om,
det är inte rättvist.
Honorna svarade inte utan
sammanträdde och fattade det beslut att de
skulle hålla hanarne kort och lägga sig
mera vård om uppfostran av de små.
Nu blev det ett förfärligt jämmer bland
hanarne som höllos korta, och för att
vinna honans gunst kröpo de som maskar
på jorden.
Och de små myrhanarne lärde sig att
ha aktning för honan, varför, det fingo de
inte veta. Och så var hanen
underkuvad.
Men i tidernas längd genom krigens
förödande makt började hanarnes antal
att avtaga, och honorna bildade en stor
majoritet. Där gick ogifta honor i stor
mängd, och hanarne kunde inte dra hem
mat åt alla. Hungersnöd uppstod bland
de ogifta, och de beslöto göra revolution,
det vill säga börja arbeta.
En myrhane föreslog mormonismens
införande, men det förkastades. Genom
att ha gått ogifta länge hade de
övertaliga honorna förlorat ali lust för giftermål,
och de utsläpade hanarne blevo avsatta.
De avkönade utförde revolutionen,
dödade hanar och honor i massa och behöllo
blott några vid liv, som skulle föröka
släktet. Vi ska visa dem att honan är född till
annat än vagga och laga mat, sade de.
Och så kommo hanarne att få sitta
inne i harem under de kvinnliga
eunucker-nas uppsikt.
Men genom haremslivet förvekligades
honorna så att de ej kunde sköta sina
ungar, och nu nedsjönko de avkönade
till att bli ammor och sköterskor utan
att ha nöjet vara mödrar.
Och nu går de och knotar över sin
hårda lott och ångra sin begångna
dumhet. ■—■ Ja, ser Ni, vaggan kommer Ni
aldrig ifrån ändå, så länge det fins myror,
håna hanarne. Sir John Lubbock, som
studerat myrorna vetenskapligt med
mikrofon, tror sig ha hört några
reformförslag framkastas, men sedan myrorna fått
hum om evolutionsteorien stranda alla
reformförsök, ty framstegspartiet
försäkrar att myrstacken är uppkommen på
naturlig väg och därför är den
fullkomlig och kan icke ändras.
640
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
