- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofjärde årgången. 1925 /
667

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Aurea mediocritas. Med anledning av en biografi över Robinson-Feilitzen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Aure a me di o cr it a s

vandrar mitt på vägen befinner ban sig
mellan väpnade män, och han måste
därför själv vara vapenför. Han bör likt den
gamle greven i Topsöes roman »Jason»
äga ett svärd som sent drages, men på
vars klinga det står no spare.

Vända vi oss till vårt eget land, så är
det tydligt att det andliga klimatet här
skulle varit bistrare under samma
brytningstider, om inte Viktor Rydberg hade
varit. Hans betydelse för dess
tempererande kan inte överskattas. I mån av sina
krafter gjorde också litterära kritiker som
Estlander och Lysander sitt till för att
bevara sambandet mellan generationerna. De
hade gått i andra skolor än den ungdom
de sågo gripa efter spira och lager, men
de voro fördomsfria nog att skatta
förtjänsterna även hos det nymodiga. En man
som mer än dessa verkade i Rydbergs
anda var den nyssnämnde Urban von
Feilitzen, med författarnamnet Robinson. Han
skulle ha varit nästan bortglömd, om inte
Ellen Key skildrat honom i en beundrande
uppsats i Ord och Bild 1914, året efter
hans död, och Böök i sitt arbete om
Sveriges moderna litteratur kallat honom
80-talets främste kritiker. Och nu har han
blivit föremål för en utförlig biografi av
Axel Forsström. Kanske ryggar man
tillbaka för en voluminös bok om en man,
som saknar geniala och frapperande drag
och som aldrig spelat någon förgrundsroll.
Den som vill avfärda honom i en sats kan
omtala att han skrivit en svårläst bok med
den konstiga titeln »Protestantismens
Mariakult» och att han placerade Ibsen i
jämnhöjd med Dante, Milton, Shakespeare,
Michel Angelo och Beethoven. Men det
sista är också nära nog det enda
besvärande man kan säga om honom. Axel
Forsströms avhandling ter sig vidlyftig, om
man tänker på att Robinsons författarskap
varken var omfattande eller särskilt
inflytelserikt. Men i ett fall som detta är den
utförliga dokumenteringen en förtjänst.
Fei-litzens böcker och tidskriftsuppsatser äro
svårtillgängliga och föga kända, och
dessutom hörde han, det får man snart klart
för sig, till dem som ge mer i det
personliga umgänget och i brev än när de
med pennan i hand vända sig till
offentligheten. Skriftligen uttryckte han sig för
det mesta bättre i den intima epistelns
form än när han beredde sig för tryck-

Foto. Maria Tesch. Link, 1874.

Urban von Feilitzen.

svärtan. Framläggandet av ett rikt och
belysande material är emellertid inte denna
biografis enda förtjänst. Den ger en hel
bild av mannen, av omgivningen och
tidén, men den vittnar också om urskillning
och pietet och om den kongenialitet med
ämnet som är en så lycklig egenskap hos
en biograf.

Urban von Feilitzen var född 1834.
Han hörde till Viktor Rydbergs
generation, men han var sent färdig som
skriftställare, och hans litterära verksamhet
inföll till största delen under 70- och
80-talen. Eftersom släkten var militärisk, föll
det sig naturligt att sända pojken till
Karlberg. Där vantrivdes han, ty han var för
ömtålig för kasernlivet, och hans bokliga
intressen voro större än de militära. Han
blev utnämnd till löjtnant vid Svea
artilleri, gifte sig och slog sig ner på
egendomen Lövingsborg i Östergötland, där han
levde och verkade till sin död 1913. De
specifikt militära hedersbegreppen levde
oföränderligt starka hos lantbrukaren och
författaren, och det är ingen tillfällighet
att han gav sig till att översätta Vignys
berömda roman »Servitude et grandeur
militaires», skildrande de napoleonska
soldaterna och officerarna som »hederns
puritaner». Hans maka var Lotten Lindblad,
en med sällsynta musikaliska gåvor
utrustad dotter till det romantiska geniet Adolf
Lindblad, som på gamla år slog sig ner

667

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:59:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1925/0725.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free