Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Aurea mediocritas. Med anledning av en biografi över Robinson-Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aurea mediocritas
oss, ty den tid vi leva i har nog slagit
sina speciella dunster i våra ögon.
Feilitzen fick ganska dyrt sota för att han skrev
sina 8o-talstruismer om Frithiofs saga; de
otrevliga angreppen från Wirséns och
andras sida gjorde att Nordisk Tidskrift
stängdes för honom, och att han miste en stor
del av lusten för offentlig kritik. Vid Ord
och Bilds tillkomst erhöll han ett nytt
organ, och under sina senare år
publicerade han icke få uppsatser här.
För Robinson voro äktenskapets
frågor de centrala i livet, det är ännu en
sak som visar hans tidsbundenhet. Varken
förr eller senare ha nämligen kärlek och
gifte debatterats så intensivt som under
8o-talet. Feilitzen författade ett arbete om
»Ibsen och äktenskapsfrågan», och han
hade planer på att skriva om Turgenjev
och äktenskapsfrågan. Vad han pläderade
för var engiftesidéen, som han fann
äventyrad i det moderna livet såväl som hos
dess skildrare. Såsom dess riddare
framträdde han i boken om protestantismens
Maria-kult, vilken han karakteriserade som
sedligt harmonisk och ställde upp mot
katolikernas asketiska Mariadyrkan. Han var
ytterst känslig på denna punkt. Inför ett
skådespel av Edvard Brandes förklarade
han med en viss högtidlighet, att om kvin-
nans s. k. sedliga emancipation innebure
att hon skulle tillägna sig manliga oseder,
så ville han inte vara med längre. Då
önskade han att man ställde om att han
blev skjuten för pannan.
Feilitzen var en moralist som aldrig
glömde sin barnauppfostrans tio Guds bud.
Han var den »siste riddaren», en Don
Quijote i nihilismens tidsålder. Den
självbiografiska novellen »Erik Werner», en
episod ur »en känslig mans levnad»,
handlar om en som var olyckligt kär i sin
hustru, därför att han av henne inte rönte
den fulla genkärlek som han i sin
känslighet behövde. Det är ett något för
subtilt tema för vår praktiska tid, men det visar
intet gott om vi skratta däråt. En dam,
som besökte Lövingsborg den sista
månaden Feilitzen levde, beskriver honom som
gammaldags ridderlig, vek och
humoristisk, men icke utan stål i sinnet. Han läste
om kvällarna högt ur Shakespeare, och
han sjöng Bellman. Detta är en av de
vinnande skildringar av Feilitzen som
Axel Forsström tagit vara på i sin biografi.
Den är både omsorgsfull och diskret, och
när man läser den, faller det något av
romantikens gulddager över Lövingsborg
och mannen med det signifikativa namnet
Robinson.
66 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
