- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
4

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - En stambygd för götisk dikt. Anteckningar i samband med en arkeologisk utgrävning. Av Arthur Nordén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ar t hit, r Norden

göra mig till tolk för den uppfattningen,
att liksom verkligheten gemenligen är
större än dikten, så är det den stora,
vittfamnande och mäktigt bjudande
verkligheten man först har att uppsöka, och
i denna bör man sedan söka att
inplacera dikten. Denna grundsyn på
sagoproblemet kan synas mycket banal —
och är det dock icke. Ty så vitt jag
kan se har det varit den rakt motsatta
metoden som väsentligen fått bestämma
den gällande uppfattningen om sagornas
geografi och ursprungsland, den
uppfattning som behandlar saken som ett
filologiskt problem, vilket löses vid
skrivbordet på så sätt, att man över den
med kritikens alla syror renfrätta
grundtexten konstruerar upp ett stycke
verklighet och så går ut i de nordiska
landen för att uppspåra någonting, som
med ett lämpligt antal omstuvningar kan
fås att gå rätt så bra ihop med den
konstruktion, man rent filologiskt
kommit till.

För att taga ett talande exempel: i
decennier har man tvistat om
Beovulf-diktningens hemland och tidshistoriska
bakgrund. Striden har förtätats till
spörsmålet, huruvida diktens geatas avser
götarna eller jutarna. Jag bortser från allt
vad patriotiska motiv, som icke ha med
vetenskap att göra, förlett folk att anse
och bekänna i denna strid. Men jag
vänder mig med skärpa mot den
uppfattning, som på senare åren synes börja bli
rätt allmän även i Sverige1 -— jag
talar ej om Danmark! —- och som karak-

1 Jag tänker härvid på den uppfattning, som
jag träffat på hos en och annan yngre
arkeolog eller filolog och som kommit till
synes t. ex. i nedan omnämnda arbete av prof.
Elis Wadstein. Om möjligt ännu betänkligare
finner jag den föregivet verklighetskära men i
själva verket ohjälpligt kammarlärda forskning,
som präglar Curt Weibulls uppsats i Hist.
tidskr. för Skåneland VII, sid. 301—328 (Om
det svetiska och danska rikets uppkomst, I).

teriseras därav, att den vid tolkningen
av folknamnet geatas behandlar frågan
som om den uteslutande vore ett helt
ovärldsligt lingvistiskt spörsmål.

Jag ser saken på alldeles motsatt sätt.
Den dialektala spetsfundighet, som
tagit hand om ordet geatas
betydelse-hi-storia under medeltiden, intresserar mig
mycket litet, sedan jag sett, att
samtliga ledande Beovulffilologer ute i
världen äro ense om, att geatas
ljudlagsenligt bör motsvara och också faktiskt
motsvarar ett nordiskt folknamn på
gaut-samt att den isolerade betydelsen
»jutar» i en av översättningarna av ett
Bedaverk kunnat fullt tillfredsställande
förklaras på annat sätt.

För mig är utgångspunkten helt och
hållet den, att vi på det förut antydda
friktionsområdet mellan svear och götar
ha en ännu bevarad arkeologisk
krigs-teater av så pass betydande mått, att
när man väl fått blick på den, dikten
likasom alldeles självmant ställer in sig i dess
sammanhang. Jämförelsepunkterna slå till
förvånansvärt bra: När svearna, varje
gång de överfalla götarna, ej »vilja hålla
fred över havet utan ofta anställa
blodbad kring Korpberget» (Hreofnabeorh, så
uppfattar jag med Björkman, Bugge m. fi.
handskriftens obegripliga och sannolikt
felskrivna Hreosnabeorh), vilket
(borg)-berg alltså framstår såsom götarnas
huvudtillflykt, belägen nära inseglingsleden;
när geatas fly till sin ringborg i
Href-nesholt, »Korphnitet», och när
östgötarnas största fornborg än i dag ligger just
vid Korphällen (Ramshäll, av fsv. rafn,
»korp»); när slaget därpå förflyttar sig
»längre upp» till en träpallissad på en
jordvall, och när det här omnämnda
borgsystemets största jordvall (nära 4
km lång) ligger som huvudbarriären just
för den från Korphällsborgen retirerande
fienden: då är detta enligt mitt sätt att
se de bestämmande indicier, som göra

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free