- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
18

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Det moderna dramats fader. Av Ivar Harrie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I v ar Ha r r ie

tal år tillbaka kunna vi namnge honom.
Porträttet i Boston föreställer Menander,
Athens siste store skald och det moderna
dramats fader.

Länge var han för nutidens människor
föga mer än ett namn. Man visste, att
Plautus’ och Terentius’ latinska
komedier till stor del voro bearbetningar efter
Menander; men man visste också, att
Plautus omstöpte sina förebilder med
barbarisk nonchalans och genial frihet,
och att även Terentius, redan enligt den
antika kritikens omdöme, endast gav en
synnerligen ofullständig föreställning om
Menanders konst. Vidare kunde man ur
senantika och byzantinska samlingar av
bevingade ord plocka samman en del
sentenser, som uppgåvos vara hämtade
ur Menanders dramer; somliga voro
roliga och vackra, djupsinniga t. o. m.,
andra hiskligt platta — vi veta nu, att
plattheten inte får läggas Menander till
last; han karakteriserade helt enkelt
andliga plebejer genom att låta dem servera
sin filistervisdom i sentensform, och dessa
pärlor anammades sedan med förtjusning
av förfallstidens retorer och
kompilatorer. Dessa magra och missvisande
fragmenter voro allt som återstod av en
produktion på mer än ioo dramer. När den
stora förödelsen gick fram över den
gammalgrekiska litteraturen under den äldre
medeltiden, räddades egentligen endast
de verk, som hade tagits om hand av
skolmästare och pedanter; utanför dessa
hedervärda skrån hade den klassiska
litteraturen inte längre någon publik.
Menander var inte skollektyr, och hans
absolut genomskinliga stil hade inte lockat
kommentatorerna; hans verk försvunno
ur marknaden, och ingen avskrift
räddades till något bibliotek. Men ödet fogade
det så att ungefär samtidigt som
Menanders bild identifierades, även en
visserligen ringa rest av hans alstring stod upp
från graven. Egyptens torra sand hade

räddat från förmultning en trasig
papyrusbok, innehållande ett urval av Menanders
dramer; juristen Dioskoros hade en gång
på kejsar Justinianus’ tid med den
bokens hjälp fördrivit de lediga stunder,
som skötseln av hans advokatfirma i
Aphroditopolis unnade honom. En fransk
forskare fann år 1907 resterna av den
gamla boken; ett flertal smärre
papyrusfynd ha utfyllt några av de värsta
luckorna och givit rester av andra
samlingar. Alla länders främsta filologer ha
under ’ ett par decennier hjälpts åt att
sätta samman de söndertrasade bladen
och läsa de halvutplånade tecknen. Deras
möda har inte varit förspilld; i
närvarande stund kan man med nästan
fullständig säkerhet rekonstruera tre
menan-driska dramer, och vi äga betydande
brottstycken av ytterligare ett par. Det
kanske viktigaste arbetet utfördes av en
ung professor i Kiel, Siegfried Sudhaus;
han stupade under den första krigshösten,
innan han hunnit fullborda den
Menan-derupplaga, som skulle blivit hans
livsverk. I år har Wilamowitz, filologernas
av år och sorger obrutne konung, gett
ut en stor kommenterad upplaga av det
bäst bevarade stycket, »Skiljedomen»,
med översättning och en orienterande
essay om Menanders konst; det är
kanske först genom detta monumentalverk
som Glykeras skald helt har blivit
återvunnen åt livet.

När Menander föddes, var Athen ännu
obestritt stormakten i Hellas: Sparta var
knäckt, Thebe hade lagt sig att sova av
sig sitt korta storhetsrus, Makedonien
var ett litet halvbarbariskt gränsland,
inte ofarligt visserligen men än så länge
klart underlägset Athen i resurser och
prestige; endast Demosthenes såg klart
geniet och nationalfienden i den glade
och ståtlige rumlaren på Makedoniens
tron. Men än mer betydde Athens
andliga hegemoni; allt Hellas’ andliga liv

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free