- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettiofemte årgången. 1926 /
23

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ode till en näktergal. Av John Keats. Översättning av Erik Blomberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ODE TILL EN NÄKTERGAL

Av JOHN KEATS

Mitt hjärta värker, och jag domnar bort
i sömntungt rus, som om en giftig drog
av odört eller vallmo på en kort
minut försänkt min själ i glömskans våg.
Jag är ej sjuk av avund på ditt kall,
blott alltför lycklig för din lyckas skull, —
du trädens lätta, vingade dryad,
som i din ekohall,

av boklöv och av gröna skuggor full,
till sommarns lov strör ut din tonkaskad.

O vilket vin, som jordens djupa valv
så länge kylt, att det fått jordens must
och must av blom och blad och dans som skalv
vid sydländsk sång av solbränd levnadslust.

O vilken bägare med söderns glöd,

till brädden fylld av musisk druvas saft!
Med skum av pärlor ger den mig till pris
sin purpurs överflöd,
att dricka av tills världen mist sin kraft
och jag får fly med dig i skogens dis.

Fly härifrån och glömma allting här,
som aldrig du bland löven kan förstå,
all grämelse, all leda, allt begär,
där människor med sina suckar gå;
där frossa skakar glest och grånat hår
där ungdomen förvissnar tills den dör,
där blott att tänka är en sorg som pinar
med grå förtvivlans sår,
där skönheten sitt ögas glans förstör
den korta natt, som kärleken förtvinar.

Bort härifrån! Låt oss tillsammans fly,
ej släpade i Bacchi panterspann,
men lyfta högt på sångens lätta sky!
Låt tanken tveka, om den följa kan —
jag följer dig! Så ljuvlig natten är!
Måndrottningen däruppe lyckligtvis
bland sina stjärneféer tronar vit,
men ljuset blänker här

i glimtar bara, blåsta av en bris
bland dunkla träd på gröna stigar hit.

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:59:03 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1926/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free