Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den moderna bildkonsten i Finland. Av J. J. Tikkanen. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y. y. Tik kanen
land framstäldt i teckningar». Zachris
Topelius skrev texten, och de bästa
landskapen tecknades av Magnus von
Wright (f. 1805, d. 1868), vars
tidigare i Stockholm i 100 exemplar
litografiskt utgivna, för hand kolorerade
»Svenska fåglar» ännu torde värderas
av Sveriges ornitologer, eftersom de för
närvarande på nytt publiceras i modernt
färgtryck. Återkommen till Finland, blev
han först kartritare vid
lantmäterikonto-ret, senare preparator vid universitetets
zoologiska museum, varjämte han i
egenskap av flitig landskaps- och
fågeltecknare och målare var den ende i Finlands
huvudstad som vid tiden för
konstföreningens tillkomst kunde anses ha
någorlunda giltiga anspråk på titeln artist.
Att de wrightska fågeltavlorna än i
dag åtnjuta ett stadgat rykte i Finland,
är dock förnämligast den yngre av de
wrightska bröderna, ferdinands,
förtjänst — detta ehuru han var ännu mera
autodidakt än den 17 år äldre Magnus,
vidare oaktat han eremitlikt tillbragte
de sista 56 åren av sitt 86-åriga liv på
fädernegodset i närheten av Kuopio i
djupa Savolax samt i trots av att hans
med en närsynt detaljering i tämligen
luft- och livlösa landskap målade fåglar
vanligen blott alltför tydligt skvallra om
sina uppstoppade modeller. Må vara att
avståndet är stort från Wrightarne till
Liljefors. Då det är fråga om den finska
konstens födelse, vore det dock en
blodig otack att glömma dessa i sin
flärdlösa realism sympatiska målare. Såsom
exempel på den genklang deras konst
i tiden väckte, må här citeras ett
yttrande av ingen mindre än själva
este-ticesprofessorn vid Helsingfors
universitet, vältalaren, poeten och den finska
konstens outtröttlige och sangviniske
gynnare och vän, Finska konstföreningens
ordförande, Fredrik Cygnæus, som år
1850 i ett utbrott av hänförelse skriver,
att bröderna von Wright såsom
fågelmålare i hela vida världen ej ha någon
överman eller ens någon medtävlare —
vari han då för tiden torde haft nog så
rätt — samt att de måla med färger
såsom Runeberg med ord, i vilket
omdöme han, minst sagt, icke torde ha
lika rätt. Och han tillägger följande
bombastiska tirad: »man vet för väl, att
den bastanta verkligheten av allt
Californiens guld, staplat på massan av
Al-tais och Urals, icke skulle förmå
fram-befalla en sådan tavla», som ett just då
exponerat vinterlandskap av Ferdinand
v. Wright. Tiden var verkligen alltför
villig att taga viljan för verket. Skall
man nu lyckönska eller beklaga den tids
konst, vars kritik tände så ljuvliga rökoffer ?
Huru som helst, så lärer denna
slösande beundran då varit en ganska
välbehövlig uppmuntran såsom motvikt mot
tidens faktiska konstförhållanden, vilka
hos oss förde ett helt annat, till och
med ett brutalt nedslående språk. Och
likväl voro de vida gynnsammare för
måleriet än för skulpturen. »En väl
målad oljefärgstavla» i en vacker guldram
var ju en verklig prydnad på en vägg
och med god vilja, vad priset beträffar,
icke alldeles oåtkomlig för ett något så
när burget hem.
Behovet av porträtt lockade till
Finland en och annan nomadiserande
ut-länding, t. ex. från Sverige Lémoine
och Mazér, och höjde till och med en
svensk yrkesmålare, Johan Erik Lindh
(f- 1793, d. 1865), som bosatt sig hos
oss, till rang och värdighet av en också
i våra bästa familjer anlitad konterfejare.
Någon gång yppade sig även
beställningar på altartavlor, vilka till en
början, också de, tillföllo utländingar,
sådana som de svenska målarna Westin
och Blackstadius, och senare blevo en
påräknad och välbehövlig post i
Ekmans budget.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
