Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den moderna bildkonsten i Finland. Av J. J. Tikkanen. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
y. J. Ti k k an en
Fastän konsten i Finland, nyss född,
vid denna tid tog sina första steg och
knappast ännu var mogen för så höga och
svåra uppgifter, var det dock i denna den
nationella fornromantikens tidevarv, då för
övrigt i konsten »vad» betydde mera än
»huru», naturligt, att hon skulle försöka
sig på uppslag ur Kalevala, det stora,
urfinska folkepos, som Lönnrot nyss räddat
undan förgängelsen och glömskan och
som överallt väckte hänförelse i finska
sinnen. Hon fann ju i detta avseende ett
nära liggande föredöme i Sverige, där
Fogelberg nyss förut i marmor
pånytt-fött de fornnordiska gudarna, och där
målare sådana som Blommér och Winge
upptogo ämnen ur den skandinaviska
myt- och sagokretsen. Visserligen kunde
Ekmans falska patos och konventionellt
idealiserande manér icke i längden
tillfredsställa ens våra mest översvinnliga
konstpatrioter. Men Sjöstrand var av en
helt annan läggning, nästan arkaiskt kärv
i sin formgivning, snarare nykter än
svamlande, fri från teatraliska fasoner.
Ille faciet — han skulle göra det, så
främling han än var. Och då han efter
sitt första, årslånga besök i Finland stod
i begrepp att åter resa ut till lyckligare
länder, gav en talare vid avskedsfesten
uttryck åt våra förhoppningar med
orden: »Svenskarna ha tagit våra gudar
ifrån oss; det är gott att tänka, att det
även är en svensk, som återgiver oss
dem.»
Sjöstrand ville för sin del intet hellre
än att efter bästa förmåga söka
tillfredsställa de högt spända förväntningarna.
De första beställningar, som kommo
honom till del, voro i själva verket nog så
betydande: utom Porthan-statyn, en lång
relief-fris i universitetets trapprum,
framställande Väinämöinen, som med sin sång
tjusar allt levande, samt en staty av
monumental storlek (om än blott i gips):
Kullervo, Kalevalas tragiska hjälte,
talande till sitt svärd.
Men tidsandan förändrades och blev
kritiskt stämd mot de ännu nyss så
uppburna banbrytarna. Konstentusiasmen
förlorade sin nationella och romantiskt
ideella prägel och den nya smaken ville se
verkligheten frisk och oförfalskad i
konstens trollspegel. För sådana fordringar
passade icke mera Sjöstrands sträva
idékonst och hans torra • formförenkling.
Nya beställningar läto vänta på sig, och
Sjöstrand hörde ej till dem vilka
sporras av att trotsa motvinden.
Det var icke han som svek oss, utan
vi som sveko honom.
Han drog sig anspråkslöst tillbaka.
Men hans inspiration ebbade ut. Det
var numera andra, infödda talanger, som
buros av den åter stigande floden.
Konsten har haft otaliga martyrer, och även
Finlands korta konsthistoria har hunnit
få sitt martyriologium.
Sådan var den finländska konstens så
att säga förhistoria och dess första
början. Så rotfäste sig den moderna
konsten i Finland. Liksom den tre dagar
gamla Kullervo, hade hon avslitit sina
lindor och trotsigt stigit ur vaggan. Icke
så mycket på grund av resultatets
konstnärliga betydenhet, som främst med
hänsyn till dess historiska intresse såsom
en tidsbild från Fänrik Stål-tidens
Finland, har jag så länge vågat taga mina
läsares uppmärksamhet i anspråk för
denna, såsom det synes mig, rätt
sällsamma företeelse.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
